x
Europe: Sweden Rock

Europe, Sweden Rock

Europe: Sweden Rock

Recenserad av Erik Hellström | GAFFA

Att Europe firar 30 år som band på Sweden Rock har under festivalens gång varit en snackis. Främst då många haft höga förväntningar och förhoppningar på vad som kommer att erbjudas och hur pass mycket ös det väntas bjuda på. Men redan en timme in av den 2,5 timmes långa konserten har Europe tunnat ut den enorma publiken till hälften och efter det tappar allt fler intresset.

Det är en distanserad konsert där Europe leker med varandra på scenen, slänger iväg poser och sällan bjuder in till allsång. De förväntar sig mycket av publiken samtidigt som de ger lite tillbaka. Ett fåtal pratstunder och uppmaningar till handklapp är det som ska svetsa samman publiken med bandet, något som misslyckas fatalt. Tempest springer mest runt och leker framför kamerorna istället för att få med publiken, kanske mycket på grund av att hela konserten spelas in. Men det är något som får konserten att upplevas som en live-DVD snarare än en livespelning. 

Med ett ballad-maraton ser hälften av publiken utmattade och sömniga ut och knappt ens storhitten Carrie lyckas att få upp humöret. Det är lite kräm, mycket lek och mycket larv. Töntigast blir det när Tempest ständigt skiftar mellan svenska och engelska efter varannan låt som om han inte visste riktigt var han befann sig, eller led av guldfisksminne. Det som räddar den dödsdömda balladfesten är herr Norums otroliga gitarrspel tillsammans med Ian Hauglands härliga trumsolo. Men överlag är Europes 30-årsfirande en besvikelse och en mysfest som kan åtnjutas hemma i soffan tillsammans med farmor, kaffe och punschrullar. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA