x
ASAP Rocky: Blue Stage, Hultsfredsfestivalen

ASAP Rocky, Blue Stage, Hultsfredsfestivalen

ASAP Rocky: Blue Stage, Hultsfredsfestivalen

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Bland alla stora, spektakulära, väldigt populära bokningar som gjorts för denna version av Hultsfredsfestivalen är det svårt att förneka att A$AP Rocky är den absolut populäraste och tidsenliga. My Bloody Valentine och Portishead i all ära med sin historiska relevans och än idag högkvalitativa närvaro, liksom Knife Party och Adrian Lux som kommenderar en stor kärlek bland yngre hjärtan och den moderna festivalpubliken, det är ingenting jämfört med den status A$AP Rocky har. Detta trots att han varit aktiv i strax över två år, hunnit släppa inte mer än ett mixtape  och tidigare i år ett studioalbum, och inte heller ha världens bästa liverykte. Han är dock väldigt populär för att han har förtjänat att bli det, det går inte att förneka, och han besitter en talang som gör att många äldre rappare har börjat anteckna och försöka förbättra sig själva, något varje ny rappare borde få sina förebilder att göra. Så A$AP Rocky är definitivt en stjärna, och har publiken och deras kärlek västvärlden över för att bekräfta det. Dessvärre har han även vissa av dess divalater och drag i lås också.

På spelningens första spelning hörs Drake mer än A$AP Rocky. Mer reklam, det går inte att riktigt kalla det något annat när DJ:n som spelar är så tafatt som han är, för G.O.O.D. Music görs än för något som direkt har med A$AP Rocky att göra. För att han inte är på plats. Han står inte på scen förrän över en halvtimme efter utsatt tid, med ungefär högst en timme kvar att spela när han väl börjar. Och när han väl börjar så spelas låtarna av DJ:n i princip som om han köpt albumet på CD nere på Bengans Drottninggatan innan resan ut till Sigtuna, och det hörs alldeles för tydligt. Rocky rappar en vers, tätt följd av sin hypeman som rappar densamma och betonar vissa ord extra men alltid, utan undantag, kanske en halv sekund för sent. Och bakom detta rullar alltså själva albumversionen av låtarna, med basreglagen tryckta upp mot skyarna för att dölja det hela. Det berör visserligen inte publiken nämnvärt, vilket självfallet är positivt och deras belåtenhet är mycket av poängen vid livespelningar, men det klingar illa och känns väldigt slappt och oengagerat. 

A$AP Rocky själv ger inte det intrycket, han skriker och springer omkring, pratar med publikmedlemmar om lite allt möjligt, påminner folk om att alltid röka bra weed och ha skyddat sex eftersom det är viktigt och så, men överlag känns han vara här för att göra jobbet och inte mer. Att han är klar efter under 40 minuter gör inte helhetsintrycket överdrivet mycket bättre heller, utan bygger vidare på bilden av att A$AP Rocky är väldigt avslappnad i sitt sätt och att även om det säljer hans image och hans talang gör det sig knappast gott i livesammanhang.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA