x
Fatboy Slim: Green Stage, Hultsfredsfestivalen

Fatboy Slim, Green Stage, Hultsfredsfestivalen

Fatboy Slim: Green Stage, Hultsfredsfestivalen

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det sägs att det är första gången på 13 år som Norman Cook besöker Sverige för att spela under sitt världskända alter ego. DJ-legendaren, som varit aktiv musiker och DJ och producent sedan 1979, har hunnit fylla 49 och se musiken han en gång i tiden dominerade och var världsledande i bli en världsangelägenhet på ett minst sagt oväntat och tidigare kanske till och med omöjligt sätt.

DJ-kulturen dominerar världen, topplistorna, festivalerna, säkerligen börsnoteringarna också, och har inga direkta planer på att sluta vara längst upp och nummer ett. I centrala Stockholm pågår Summerburst samtidigt som Hultsfredsfestivalen här ute i utkanterna, bara några veckor sedan hölls Dans Dakar på Stockholms Universitet, och Emmabodafestivalen har på senare år mer och mer inriktat sig på elektronisk musik. Fatboy Slim har inte varit med under denna explosionsartade utveckling, men han har definitivt påverkat den, och vet lika definitivt hur det ska användas till hans fördel. 

Så, Fatboy Slim jobbar som i princip alla andra DJs jobbar, men självfallet på ett eget och annorlunda sätt. Precis som alla andra DJs gör, det vill säga. Han har en skärmvägg bakom sig, som visar upp visuals efter en mer serietidningsaktig design än vad det brukar vara när det handlar om DJs och deras visuella element, men som också är direktkopplad till ett gäng kameror längst fram och runtomkring hans DJ-bås som minutiöst visar publiken och hans dansande och perfekt synkroniserade huggande klipp i takt med hans rörelser.

Publiken tvingas reagera för att de i tid och otid, och framför allt rätt ofta åtminstone i början, fångas slappa av kamerorna när Cook hetsar för att få igång alla på området. Det är ett intressant grepp, där hans showdesign och val av samples som han väljer att mixa gör jobbet som hypeman åt honom istället för att han ska plocka upp en mikrofon, dra ner volymen, och skrika ut en massa halvinspirerade frågor. Och när han spelar finns det mer eller mindre inte inte sekund som är välkänd musik på ett sätt eller annat; antingen som en Fatboy Slim-produktion och megasingel, eller för att det samplats i de senaste tio årens största singlar, eller helt enkelt för att det är låtar som är moderna house-klassiker som vilar i folks undermedvetna fram tills att de visuellt och i ljud tryggas fram såsom de gör ikväll.

Fatboy Slim är flera grader tyngre än det andra som kallas dansmusik här ute, eller på Summerburst och till mångt och mycket med vissa få undantag även på Dans Dakar. Allt slår hårdare här, oavsett om det är när han droppar samplen som nästan kostade Baauer alla hans singel-intäkter på grund av clearing-strul, eller om det är hans egna gamla remixfavoriter från när han var som störst.

Basen slår så hårt att den verkar resa ut i publiken i nästan bokstavligt synliga vågor, och ekar när den når ljudtornet. Det ligger laserfält i luften när Fatboy Slim lyfter på armarna i ett uppbyggnadsparti och skärmen lugnar ned tempot i bilderna, men sprids ut över hela området när det trappas upp igen, och publiken verkar av naturliga skäl väldigt nöjd.

Det största, och enda men samtidigt mest märkbara och omöjliga att dölja, problemet under de 90 minuter Fatboy Slim mer eller mindre stänger Hultsfredsfestivalen med är ett som känns löjligt att påpeka på grund av dess karaktär, men: Fatboy Slim kör dessvärre halvt ihjäl låtarna han spelar, hur bra och underhållande de än må vara, genom att rulla de för länge innan nästa tvist i både ljud och bild. Det är visserligen ett personligt klagomål än ett som är ett allvarligt problem, men spelandet av låtar i fem minuter åt gången vid ett par tillfällen får spelningen att stanna till och inte röra sig framåt alls. Det kan ingen mängd av putslustiga droppar av House Of Pain, Zombie Nation eller Gorillaz förändra, inte heller hans val att spela barfota och i hans numera klassiska Hawaii-skjortor.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA