x
Hoffmaestro: Green Stage, Bråvalla

Hoffmaestro, Green Stage, Bråvalla

Hoffmaestro: Green Stage, Bråvalla

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

"Can you dig it?". Cyrus håller sitt klassiska tal i filmen Warriors och får en hel armé att skråla med. Minns ni filmen? Talet kommer igen och ekar ut i ett intro när Hoffmaestro snor åt sig uppmärksamheten på Bråvalla. Och likt Cyrus uppmaningar får Hoffmaestros frontman Jens Malmlöf en annan sorts armé att dansa efter sin pipa.

Det är fascinerande. Hur ett band som blandar och spottar ur sig en helt osalig blandning dålig smak lyckas ro i hamn alltihop och förvandla ytan framför Green Stages till en totalspejsad partyplanet.

Jens Malmlöf är lika charmlös som festivalområdet, tuggar fradga och ropar saker som "Vi lägger hjärtat här så får ni pissa på det", "Nu river vi stället", "Nu bränner vi stället", "Nu knullar vi ljudet" (eller något åt det hållet) och så vidare. Häver ur sig könsord som endast hans far har lärt honom. Han fortsätter skråla saker som att tjejerna ska låta "iiiiih" och killarna ska få ligga genom att låta "öööööhh". Ni vet, det vanliga tugget som är långt ifrån uppseendeväckande om man har tagit del av diverse urban kultur sedan tidigare. Alltså inget att få moralpanik över, allt är ju i slutändan egentligen bara en del av showen. Jens uppviglar genom att köra på "vi mot dom"-kortet. Tro inte på vad tidningarna skriver om. Det finns ingen festivaldöd. Däremot finns det folkfest och det är precis det Hoffmaestro ger sken av den här soliga eftermiddagen.

Det bjuds på inövade danser. Man kommer på sig själv klappa med av bara farten och mot slutet dras man bokstavligt talat med när gruppen i sedvanlig ordning får publiken att springa till höger och vänster till tonerna av The Storm.

Drivet och de dubbiga lätt ekobeklädda passagerna är rakt igenom eleganta. Likaså har bandet gått exakt rätt väg med den senaste singeln Dreams. Att Jens ibland går vilse med sina mellansnack och kör en mobbningstaktik åt en medelålders herre som inte hänger med i kidsens fart är så klart beklagligt. Dessa delar är emellertid fascinerande att ta del av och ger en unik touch och en inblick i en person som kanske inte har "alla skivor i hyllan", men som är en mästare på att uppvigla.

Så kan vi digga det? Bara vi ger oss hän och lämnar hjärnan hemma faller mycket av den dåliga smaken in i en god partygegga av speedad reggae, musikalisk professionalitet och lagom kaos. För ingen känner sig säker när Hoffmaestro är i farten.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA