x
Odd Future Wolf Gang Kill Them All: Green Stage, Bråvalla

Odd Future Wolf Gang Kill Them All, Green Stage, Bråvalla

Odd Future Wolf Gang Kill Them All: Green Stage, Bråvalla

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Tyler The Creator ber om tre minuter efter att ha konsulterat Taco Bennett om något en stund, tre minuter där publiken får göra vad de vill så länge de inte lämnar och så länge alla utanför barrikaderna tar sig längre fram närmre scenen, och försvinner en stund. Hans backdrop hissas ner, en annan med konstigt formade donuts hissas upp, och så är det dags för Odd Future Wolf Gang Kill Them All att spela precis där Tyler The Creator precis spelat klart. Hodgy Beats glider in under ett täcke, låtsas alltså vara ett spöke, innan han slänger av sig det och hoppar omkring i bar överkropp. Ungefär 85 sekunder senare, efter att han lagt sin första vers, tar han av sig sina värdesaker och sina skor, lägger de vid scenkanten, och hoppar ner i diket för att därefter crowdsurfa i några minuter. Och så har Odd Future Wolf Gang Kill Them All visat exakt vad de är bra på, exakt vad som gör de omtyckta, och exakt vad som gör att de inte försvunnit under radarn trots att det snackats mycket om att de bara är ytterligare en "flavour of the month".

Mer än så är egentligen svårt att säga om Odd Future och hur de är live. Väldigt mycket handlar om deras energi och hur samspelta de är, eller snarare kan vara när alla delar verkligen sitter ihop. Och det är väldigt tydligt att det inte är särskilt ofta det faktiskt klickar när så många röster är med och försöker få igång en konsert som är sammanhängande. Utan Earl, som är kollektivets kanske mest unika och mest talangfulla röst, läggs extremt mycket tyngd på när Tyler själv är i centrum och när Hodgy Beats inte har några rader att lägga. Ojämnheten är det som gör Odd Future till en akt som är svår att få egentligt grepp om då det handikappar flödet och farten så mycket att det nästan bara tar stopp och inte blir någonting särskilt intressant som pågår. Det blir väldigt konstigt att se Tyler springa omkring och skrika när hans playback överröstar honom, och ibland skriker de så unisont att de överröstar musiken. 

Men, det ska ändå vara sagt och tydliggjort att grupper som Odd Future verkligen behövs och bidrar med mycket till hiphop. De jobbar mycket med musik som för många andra hiphop-artister är för vågat att ens närma sig vid, och de beter sig på scen på ett sätt som är mer energiskt än de flesta andra mäktar med. Men rent kritiskt sett är det enkelt att hitta 'fel' i deras framträdande, då det inte finns någon struktur för att få detta att funka i över en timme. Många gånger när de visar upp något som är imponerande, som MellowHype-delen som är betydligt mer fokuserad både som rap och som musik, så försvinner geisten snabbt och spårlöst på grund av att det blir för lösryckt. Enklare direktiv, som i "Tamale" där Tyler ber publiken vänta tills basen kommer in innan de går loss ordentligt, funkar alldeles utmärkt. 

Liksom när Tyler bestämt bakom gula hjärtformade glasögon tvingar fram en moshpit innan kollektivet påbörjar sista låten och anmärker att "the dude in the Trash Talk-shirt knows what's about to happen" innan han ser Lee Spielman från just Trash Talk och ber honom leda det hela. Där och då, i ögonblick där det är slappt och skarpt och följt av aggressiva "Sandwitches", lyser Odd Future tydligt och starkt och visar sin styrka. När de är klara belönas Tyler med en svensk landslagströja med "Tyler 13" skrivet på ryggen, som han prompt tar på sig och tackar för genom att ge bort sin Weezer-tröja. Lagom udda och roligt, precis som spolningarna han själv och hans grupp gör. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA