x
Azealia Banks: Cosmopol, Roskilde Festival

Azealia Banks, Cosmopol, Roskilde Festival

Azealia Banks: Cosmopol, Roskilde Festival

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det händer ibland att väldigt emotsedda skivor av redan etablerade artister och band fastnar någonstans på vägen ut, fastnar i produktionsfasen eller i skrivandet eller skrotas helt och måste skrivas om från ruta ett. Det är inte så vanligt att det kan kallas för just vanligt, men det händer med jämna mellanrum. Tre år och en avslutad turnécykel blir sex år och inget turnerande alls tills allt är avslutat, sex år blir nio år och frågor om bandets existens börjar ifrågasättas. Det är förvisso i extremfall som det faktiskt går så långt men det har hänt tidigare och går att göra ett exempel av när allting bara går fel eller inte blir av. 

Att det ska gå riktigt så långt med Azealia Banks och hennes ständigt kommande-markerade debutalbum Broke With Expensive Taste tror nog ingen egentligen, men det har definitivt hunnit skämtas om det. Ett releasedatum satt i mitten av 2011 har vid Roskildefestivalens start nu i juli 2013 fortfarande inte mötts, och det ser inte ut som att en höstrelease blir av heller på grund av skäl som varken Banks själv eller Interscope vill gå in på. De har hunnit bråka om det några gånger redan, både offentligt och bakom stängda dörrar, där Banks även hävdat att skivbolaget bett om att få ta över hennes twitter-konto för att förhindra mer dålig PR. Albumet har på något sätt blivit sekundärt i rapportering kring och om henne, trots att hon förra året ställde in hela Europaturnén (inklusive spelningen på Way Out West) för att jobba på just detta album. På Roskilde ställer hon inte in, men är ändå omkring 45 minuter sen, så även här hinner folk börja fundera på vad som exakt pågår där bakom scen.

När hon väl är på scen dock så minns varken hon eller någon annan på plats att hon varit sen överhuvudtaget. Det är med en sett till värmen ologisk energi hon springer ut med och direkt kulspruterappar låt efter låt, och dansar så att hennes glasögon nästan ramlar av när de fastnar i hennes gungande hår. Det tar henne kanske strax över en minut att visa upp precis alla kvalitéer hon har som artist som således gjort henne känd och eftertraktad för europeiska sommarfestivaler; innan hon är klar med sin första låt, som snurrar över ett inte helt okänt The Prodigy-beat, har hon hunnit lägga en vass rap-vers och följt upp den med att sjunga refrängen samtidigt som hon dansar ikapp med sin dansare. Det krävs inte mycket längre än så för att hon ska göra det förstått att hon är en artist att räkna med, trots att hon så ofta visar upp den direkta motsatsen med alla bråk med artister och avbokade spelningar, och det där albumet som vägrar släppas. Hon får en bukett av någon i publiken som tack för spelningen innan hon ens tagit sig igenom hälften, något hon tackar ivrigt och barnsligt glatt för, och sedan kör hon vidare utan att tappa takten någonstans med rappandet eller sjungandet eller dansandet. Att materialet saknar det fokus som önskas av en artist av den kaliber som Azealia Banks själv menar att hon är vet de flesta redan innan hon går på scenen, men av allt att döma så kommer det bli bättre och bättre så snart hon börjar turnera med sitt debutalbum.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA