x
Holograms: WWDIS, Göteborg

Holograms, WWDIS, Göteborg

Holograms: WWDIS, Göteborg

Recenserad av Daniel Andersson | GAFFA

Stockholmsbandet Holograms har prisats för sin postpunk. En mix av The Cure och Iceage. Dessa hyllningar har inte nått WWDIS-besökare, som är lätträknade framför den stora scenen – ett eventuellt stagedive vore rena dödsleken. På plussidan hör att sångaren Anton Spetz är likgiltig inför detta faktum; ansiktet är gjutet i sten och sången monotont ångestfylld. Bandet följer med andra ord debutalbumets kompromisslösa attityd, som förmedlar en känsla av uppgivenhet, vilket fungerar förvånansvärt bra på skiva. På Pusterviks stora scen försvinner dock mycket av denna karakteristik - en konsekevens av Holograms totala brist på engagemang. Nonchalans kan vara effektivt när publiken är med på noterna, men en kväll som denna växer endast sprickan mellan band och publik med tiden (att det blir en kort spelning hamnar på plussidan).

Det är tydligt att Holograms önskar förädla sitt uttryck på de två aktuella singlarna Flesh & Bone och Meditations. Och detta gäller främst förstnämnda låt som känns lyxigare än tidigare och den Broder Daniel-liknande refrängen är effektiv. Låten är även en av spelningens absoluta höjdpunkter, som på förhand hade alla möjligheter att bli en postpunkfest. Men oavsett om basisten/sångaren Andreas Lagerström gör sitt bästa för att efterlikna en känslokall dödsmaskin eller spänner musklerna för att skapa attityd, är uppförsbacken alltför brant. Det är som att bestiga K2.

Holograms kommande skiva är efterlängtad och det vore kul om bandet utvecklade dynamiken mellan de båda sångarna ytterligare, något som förstärkts och kommer till sin rätta denna kväll – tänker framförallt på Chasing My Mind och Stress. Detta skapar en extra dimension. I det stora hela saknas dock flera dimensioner för att skapa en klassisk spelning.   


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA