x
Labyrint : Ängen, Emmabodafestivalen

Labyrint , Ängen, Emmabodafestivalen

Labyrint : Ängen, Emmabodafestivalen

Recenserad av Mathias Jensen | GAFFA

Jag är inte dummare än att jag förstår att det kanske inte är det politiska budskapet som ska malas fram när man spelar på Emmabodafestivalen. Men det är nästan det enda jag kan tänka på när jag ser, hör och tar del av allt det som är Labyrint. Det kontroversiella reggae- och hiphopkollektivet lever fortfarande med ett hängande rykte över sig. När polisen uppmanade och fick igenom sin vilja att ställa in en Labyrint-spelning i Växjö våren 2011, fick gruppen sina första egentliga mediala strålkastare riktade emot sig. Men Labyrint är allt annat än nykomlingar vars karriär har något alls att göra med mediala svängdörrar. Redan 2007, innan deras första genombrott med Vår Betong, hade de utgjort ett kringresande rapkollektiv som levde på sina mest initierade fans. 

De är – i alla fall – politiska och gör ingen större hemlighet av det. De sjunger om höga löner och segregation. Och de gör det en kvart försent. Åtminstone här och nu. Ungefär 20 minuter efter utsatt tid har de fortfarande problem med ljudet och testar alla tillgängliga mikrofoner och suckar. Det gör hela upplevelsen till inte bara försenad, men svår att komma in i. Just för att den slutar precis när den börjar vibrera och leva. De sista femton minuterna handlar i princip bara om det budskap som är kärlek efter att första halvan varit ett försök till att sjunga om maktbalans och politiska ytor inför en publik som sett betydligt mer engagerad ut. Det fungerar avsevärt bättre och är kanske också en räddning för en spelning som känns stressad. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA