x
Icona Pop : Ängen, Emmabodafestivalen

Icona Pop , Ängen, Emmabodafestivalen

Icona Pop : Ängen, Emmabodafestivalen

Recenserad av Mathias Jensen | GAFFA

Man vet att man nått framgång när man får sin musik spelad i den TV-serie som både kommenterar och samlar en hel ungdomsgeneration på samma gång. När jättesingeln I Love It pumpades ut i en knarkscen i Lena Dunhams Girls andra säsong förstod man att saker och ting skulle förändras radikalt för Icona Pop. I skrivande stund har de – som en av tre svenska artister någonsin – sålt platina med singeln. För bara några veckor sedan nådde I Love It även tvåmiljonersspärren, en siffra bara Swedish House Mafia kan toppa. Det har gått bra för Icona Pop, och det har gått snabbt. 

Det är kokande värme över fältet när de sakta kliver upp på scenen och vevar igång den fjärde dagen med en långsam version av We Got The World. Det är en bedrift i sig med tanke på att de två föregående spelningarna i Sverige har fått ställas in efter att Aino Jawo haft svåra problem med rösten. Det märks ibland. Inte minst i avslutande I Love It, där de hela tiden får kämpa för att hitta harmonin i sången. Bättre låter det när de introducerar en nyskriven låt inspirerad av "en blurrig natt i Los Angeles" som handlar om den bästa känsla de vet – att hångla. Festen blir fullkomlig och galen, långt ut mot baren. Publiken är en av festivalens absolut mest inlevelsefulla, men det känns ändå, hela spelningen igenom, som att deras popmusik är aningen malplacerad. Soundet försvinner ut lite i den knastertorra brandriskvärmen den här dagen, och de får kämpa med att göra sitt låtmaterial rättvisa. Men medan de gör det hamrar de gång på gång fast sitt budskap att musik ska byggas av glädje. Och det kan inte gå någon förbi. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA