x
Elliphant : Ängen, Emmabodafestivalen

Elliphant , Ängen, Emmabodafestivalen

Elliphant : Ängen, Emmabodafestivalen

Recenserad av Mathias Jensen | GAFFA

(Arkivfoto)

Några skitiga, opretentiösa beats. Ett gäng abstrakta textrader som landar nånstans i glappet av publiken längst fram. Och en helt sanslöst energifylld Elliphant som gång på gång manar till detsamma av publiken. Det är någonting med artister som tvingas formulera sin egen energi och glädje över att stå på scenen. Det känns fel när varje nytt försök till kommunikation inleds med en ansats till att förklara hur uppskattad artisten känner sig. Det klingar falskt i det känslocentra som mäter uppriktighet. Men vad vet jag; är det här Elliphants hejdlösa sommarflört med Emmaboda är det kanske så. Hon verkar stormförtjust från första trumslag. 

Kanske är det förståeligt; det har bara gått några månader sedan Katy Perry via Twitter länkade till Elliphants video till låten Down On Life, och sedan har Elliphant – Ellinor Olovsdotter – gjort sig ett namn som både blivit tryckt till 2013 års Way Out West-poster och varit huvudakt på Debaser. Nu står hon på Emmaboda och känns så självklar. I varje rörelse, varje danssteg, och i snacket med publiken. Det är aldrig någon tvekan i hur hon tar uttrymmet. Och det mest imponerande är hur hon lyckas ta scenen helt själv.

Festivalen närmar sig slutet, många har redan lämnat stället och slängt in sina tält i bussarna, och värmen har kvävt energin på syre. Ändå lyckas hon göra sin enmansshow vital och levande. Men känslan av att befinna sig på Emmabodafestivalen under dess sista suck är alltför påtaglig för att hennes egna uppmaningar om energin och värmen ska räcka. Jag hoppas att det tungt punkiga mötet mellan M.I.A och dans får möta betydligt mer lättspelade områden än det här nästa gång jag ser henne. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA