x
Efterklang: Stockholm Music & Arts

Efterklang, Stockholm Music & Arts

Efterklang: Stockholm Music & Arts

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

(Arkivbild)

En gitarr sätts ner i sitt ställ, en bas likaså, två unga man går över scenen till deras keyboardist-kollega och småpratar glatt med drycker i hand. Frontmannen på scen vandrar omkring själv och nickar med till musiken som spelar bakom ryggen, scenens enda dam spelar med i pianoplinkandet och trummisen lite längre bak på scen spelar utfyllnadstoner för att fylla på bakom pianot. En låt tar slut, en annan börjar, och några bandmedlemmar lägger ner sina glas och byter därefter instrument med varandra en stund. Casper Clausen ler, tackar på engelska, förklarar att det ofta brukar vara omöjligt för honom att prata danska när han är i Sverige eftersom bokstavligen ingen verkar förstå vad han vill ha sagt, och fnissar innan han och ett gemytligt Efterklang påbörjar nästa låt på Stockholm Music & Arts-scenen. 

Med ingen utsmyckning bakom sig överhuvudtaget, något som är otroligt ovanligt för oerhört konstnärligt lagda Efterklang, och sex medlemmar som alla också verkar kunna lägga körsång och spela varandras instrument spelar Efterklang säkert och så bekvämt som de bemödar på festivalens andra dag, som lördagskvällens näst sista akt. De är inplockade just för att bandets artistiska läggning passar in i den mall som Stockholms Music & Arts använder för att forma sin lineup efter, och det skadar knappast att Efterklang själva inte har några problem att sväva iväg i konstens namn; deras musik har genom åren kallats för indiefolk, drömpop, indierock, electronica, synthpop, post-rock, dark wave samt glitch, och än idag när de spelar live är det svårt att egentligen veta vilken uppenbarelse av bandet som faktiskt kommer att uppenbara sig under konserterna. Ett faktum som länga förföljt bandet även på deras album, och vars underhållningsvärde ofta urvattnas av att det väldigt ofta inte riktigt går att lista ut vad som faktiskt pågår musikaliskt när bandet väl kommer igång.

Så, när trummorna vill spela post-rock händer det ofta att keyboard-duellen vill annorlunda, samtidigt som bas och gitarr inte heller riktigt vill göra detsamma, och det efterföljande virrvarret är inte alltid så charmerande som Efterklang är överlag. Vilket de ändå är till stor del av denna konsert i Stockholm, en stad som detta band från Köpenhamn kallar för  "the pearl of Scandinavia" mitt i allt och charmar publiken lite snyggt med. På det stora hela är den experimentlusta Efterklang känd för att besitta och alltid hålla intakt fortfarande hel även här, även om den lite då och då sätter de i situationer de inte alltid kan snyggt spela sig ur. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA