x
Prince: Stockholm Music & Arts

Prince, Stockholm Music & Arts

Prince: Stockholm Music & Arts

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det går alltid att diskutera vad som kan räknas som en genuint legitim anledning till att påbörja en konsert efter utsatt konserttid, väldigt ofta utan att egentligen komma fram till något alls som ursäktar en ordentlig försening. Det bör diskuteras också just för att det alltid finns så många olika skäl bakom, även om de flesta mynnar ut i samma slutsats: Det handlar om divalater och att bygga upp en viss stämning innan konserten ens påbörjats. Det låter förmodligen nobelt i artisternas tankar när de formulerar sådana order för management att ordna, men det är sällan det leder till mycket annat än en smått irriterad och otålig publik. Det blir knappast bättre om en turnéfotograf kommer ut med en dator, skärmen utåt mot publiken, och visar upp Skype-samtalet han har med artisten, som efter en halvtimme inte är på plats på festivalen. Och det blir inte mycket roligare när trummisen skickas fram, meddelar att artisten är på väg, att fotografering är helt och hållet förbjudet och att istället för att få dåliga foton på artisten kan de fotografera henne innan showen börjar. Men det blir ändå tröttsamt att vänta för de över 10 000 som tagit sig till Stockholm Music & Arts för att se festivalens avslutningsspelning. Där och då krävs det något rätt speciellt för att vinna över publiken, redan innan spelningen ens har börjat, en uppgift många säkerligen skulle misslyckas med.

Det tar ungefär 182 sekunder. Sen har lila konfettibomber sprängts i luften över Skeppsholmen, rökkanoner avfyrats från scengolvet, Ida Nielsen har dragit av ett bas-solo och ackompanjerats av Donna Grantis som lagt till ett gitarrsolo, och så står han där i mitten med en hatt över sitt afro och The Love Symbol snurrandes på en heltäckande skärm längst bak på scenen. Prince behöver inte ens en handfull minuter för att blidka och övertyga alla på plats om att väntan inte har varit förgäves. 3rdEyeGirl är hans nya band, och det består till skillnad från NPG inte av (minst) sju bandmedlemmar som alla spelar funk och lutar mot ryckig soul, utan av ett alldagligt och mycket begåvat rockband. Hannah Ford, Ida Nielsen, och Donna Grantis har handplockats av Prince för att utgöra hans nya band. Och till skillnad från Minneapolis-sonens senaste resa hit till Sverige så spelar de alltså inte alls lika publikfriande och omedelbart smittande som det gjordes på den spelningen; på Stockholm Music & Arts, festival-Sveriges kanske dovaste och på det stora hela lugnaste festival, spelar de fläskiga och feta riff närmast besläktade med hårdrock snarare än vispop eller gospel som varit söndagens melodi på Skeppsholmen. 

Att Prince spelar med ett nytt band märks tydligt, oavsett hur mycket de än spelat ihop och hur mycket Prince än repar med musiker han tycker om hemma på Paisley Park. Rörelserna och kemin bandmedlemmarna emellan finns inte riktigt där än, även om det inte påverkar deras musicerande överhuvudtaget så syns en viss oro i tid och otid om att hamna fel på scen eller att råka rubba koncentrationen hos deras enigmatiska frontman. Men Prince själv verkar knappt märka av det utan dansar, skuttar, ålar omkring som aldrig förr, som om allt ständigt och rättfärdigat snack om hans ego och hans diva-attityd bara är påhitt som existerar bortom musiken.

Prince njuter och får sitt band att slappna av, får publiken att gå loss ordentligt ju längre konserten varar, och när skavankerna från de betydligt mer tunga partierna av uppvisningen är över tillåter han även att de dansar, till slut. Men, hans förutsägbarhet är inte alltid till hans fördel, vilket också märks på Stockholm Music & Arts. Det är betydligt svårare att charma och överväldiga en publik med rock än med funk, det är svårare att få dem att le med tjocka riff än med lite blås, och det är något som kommer att motarbeta Prince och 3rdEyeGirl åtminstone ett par spelningar till.

Den enklaste bedömningen att göra av det hela är därför är också den mest utnötta; hur udda hans låtval än må vara, hur annorlunda 3rdEyedGirl och mindre flexibla de än må vara gentemot NPG, så är även en aningen svajig Prince-spelning fortfarande en fantastisk upplevelse och uppvisning i musiklära ytterst få kan bjuda på eller ens nå. För Stockholm Music & Arts räcker det och blir över som perfekt avslutningsakt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA