x
Lune: Stockholm Music & Arts

Lune, Stockholm Music & Arts

Lune: Stockholm Music & Arts

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Spelningar på förmiddagen, direkt eller någon timme efter lunchtid, ska inte vara alldeles för ansträngande att ta del av. Till vardags existerar knappt sådana överhuvudtaget, så där går de att undvika fullständigt, men på festivaler är de ändå ett återkommande ok för arrangörer och band likaledes: arrangör måste fylla ut schemat, banden måste leva med att kanske få spela mitt på ljusa dagen för en i många fall smått bakfull publik när det är alldeles för varmt och glest på festivalområdet. Men det finns ändå en hel del band och artister som får förmiddagslunken att bli som en avslappnad och skön bris i sommarhettan, och sedan finns det vissa som gör just detta men klär upp i det i för en sommardag i Stockholm rätt ovanliga skrudar.  

Lune pratar om att använda Instagram, antingen för att hon själv gör det från scen, eller för att hon försöker be någon att göra det emellan två låtar. Hon gör ett väldigt falskt klick-ljud, imiterar alltså en mobilkamera, skrattar sedan en stund medan publiken fnissar lite förstrött, påpekar efter att hon skrattat klart att det är så gulligt att publiken sitter ner längst bak på området och ser på när hon spelar, att det även är gulligt av de som står upp att faktiskt göra det också. Lune har alltså en klar inställning till liveframträdanden, och den är inte överdrivet svår att förstå heller: det handlar om glädje. Musiken hon spelar, den direkt kufiska scenshowen hon har som går från yogasession till någon sorts shaman-ritual full-laddad med glitter, hennes mellansnack och allmänna beteende på scen, kommer från en vilja att inte bara själv ha så trevligt som möjligt men också för att alla, trots allt det bisarra och ibland svårförståeliga, ska få dela den känslan.

Denna egendomliga och säregna show i all ära, men tanken på att se Lune med ett fullt band, med en fullständigt färgglatt och spektakulärt överväldigande scenshow som ackompanjemang till den där vackert vassa rösten och storslaget ämnade låtarna är en svindlande sådan; det skulle kunna bli helt enastående, något extraordinärt på en helt annan skala än den hon jobbar på nu. Men om hon vill det eller inte är självfallet en annan fråga, och så länge hon är så bra som hon är på Skeppsholmen behöver hon inte förändra särskilt mycket alls.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA