x
Maya Jane Coles: The Docks, Way Out West

Maya Jane Coles, The Docks, Way Out West

Maya Jane Coles: The Docks, Way Out West

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det blir svårare och svårare att utmärka sig som producent av elektronisk musik med liveframträdande som huvudsakliga marknadsföringsmetod, och det av en väldigt enkel anledning: Varenda människa på planeten med ett gäng knastriga MP3-filer verkar tro att de faktiskt är DJs. Det verkar nämligen inte krävas mycket mer än så, vilken högfärdig pajas som helst får numera ställa sig bakom ett gäng spelare och sedan fullständigt massakrera varenda låt som valts som bevis på den personliga musiksmakens förträfflighet, samtidigt som människor som lagt de där 10 000 timmarna för att uppnå en viss nivå av kunskap och färdighet alltjämt ignoreras för att en klubbägare ska få ha sina kompisar med sig in i DJ-båset. Det händer alldeles för ofta, och i vilket annat konstnärligt sammanhang som helst skulle det antagligen inte tillåtas att en sådan amatörmässig nivå nästan propageras för. 

Därför är det en lättnad, till och med en ynnest, att det är Maya Jane Coles som sticker ut som Stay Out West-schemats mest spännande elektronisk musik-artist, och i förlängningen antagligen även mest spännande DJ. Inte bara för att hennes Comfort är en av 2013 års hittills mest intressanta och underhållande album, men också för att hon representerar motsatsen till precis allt som urvattnar DJ-kulturen och den elektroniska musik: En strävan efter flyt, balans, perfektion. Och, även när hon spelar på ett The Docks med kapacitet för 2 400 men framför ungefär 600, då ett hundratal ytterligare gick vilse efter att ha tagit spårvagnen till Frihamnen istället för direktbåten, så behåller hon denna känsla rakt igenom sitt DJ-set. Varje låt hon spelar är rotad i deep house men sträcker sig lite som hon vill åt andra håll också, åt andra genrer inom det elektroniska som är fött i London, eller åt pop och den sortens aningen mjukare house. 

Hon viftar, petar bort sin blonderade luggen titt som tätt, rättar till sina hörlurar fram och tillbaka och ler när de inte riktigt sitter rätt, slutar peta och låter istället basvågor skölja över publiken igen och igen och igen, och gör det på precis den höga nivå som hon vant lyssnare att förvänta sig från henne. Att hon redan är känd som en av världens främsta DJs sett till både teknik och egen produktion tack vare hennes säregna blandning av London-klubbarnas olika ljud är ingen hemlighet, men hon gör det verkligen än tydligare för varje gång hon spelar, vrider på knappar, skrattar åt sin egen lugg, och försvinner bakom DJ-båset för att plocka fram fler skivor att charma publiken med. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA