x
Haim: Linné, Way Out West

Haim, Linné, Way Out West

Haim: Linné, Way Out West

Recenserad av Andreas Bäckman | GAFFA

En hel drös drömpopakter har hitills äntrat scenerna på årets Way Out West och om man adderar dem och sen jämför med denna eftermiddags energiinjicering vid namn Haim så kan man konstatera att de är varandras absoluta motpoler. Ingen av de tre LA-bördiga systrarna Haim från stirrar ner på skorna och/eller blickar ut mot horisonten som drömde de sig tillbaka till Kalifornien. Istället är de konstant på tårna, konstant peppandes publiken, konstant manglar de ihärdigt på gitarrerna och vevar sina långa hår runt i cirklar. Det är rock'n'roll; svårt att kalla det något annat. Faktiskt totalt i kontrast till de svala, slicka radiovänliga hitsen Falling och Dont' Save Me som hittills är de singlar som trion gjort sig kända för i väntan på albumet. Visst, på Forever från EP:n med samma namn kan man ana att det finns ett mer engeriskt band bakom den välproducerade fasaden.

Kanske är det så enkelt att de är ett liveband, att det är där de verkligen finner sig själva, återigen i kontrast till drömpopakterna som i regel gör sig bäst på skiva. För nämnda hits är live som helt andra låtar. Synthslingorna är utbytta mot gitarrslingor av den mer aggressiva sorten, och det finns över huvud taget inget slickt och svalt över någonting alls. Jag vet inte vad jag gillar bäst, men båda versionerna fungerar men är ibland så olika att jag undrar om det är samma band. Men det spelar egentligen ingen roll, för när spelningen avslutas i ett slags sambacrescendo med alla tre systrar vanvettigt bankandes på pukor och bastrummor så är det bara att kapitulera och konstatera att de tre systrarna Haim är ett jävligt välbehövligt fenomen på musikhimlen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA