x
Panda Da Panda: Flaoua Paoua

Panda Da Panda
Flaoua Paoua

Panda Da Panda: Flaoua Paoua

GAFFA

Album / Universal Music Sweden
Utgivning D. 2013.08.21
Recenserad av
Mathias Jensen

Man ska ha två saker klart för sig när det gäller Panda da Pandas debutalbum. Nummer ett: det är ett riktigt ambitiöst verk, en 17 låtar lång debutskiva är inte det vanligaste. Och nummer två: det här är inte den artist som tvingats ner i samma ogenerösa bunke som Basshunter. Thibo Girardon är betydligt mer svårdefinierad än så, betydligt mer spretig och rörlig än att bli ihopslagen med, exempelvis, Familjen för att båda uttrycker sig på djup skånska. Det här är en imponerande låtlista som lika ofta dansar runt mörkret som det tar tillvara på eufori och melodier. Och det går förstås att prata om Thibos musik i termer om föreställning, eldshower och det teatraliska. Allt det där som gjort honom till en av landets bästa liveakter finns även när musiken är nedpressad på skiva.

Får Jag Stanna må låta som ett alarmerande technomonster som slukar upp allt i sin väg. Benga Bonga Zen – skivans kanske bästa spår – är under all yta en direkt rörande låt som får mig att allvarligt fundera över tiden som går. Men annars är det den där ytan som är vad som gör Flaoua Paoua till den skiva det är – och inget kunde vara mindre fel. Popmusik behöver aldrig sträva efter att vara äkta, popmusik kan stanna vid att vara popmusik och när Thibo Girardon väljer att förvalta sitt skivkontrakt så här ritar han ut sin egen framtid. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA