x
Local Natives: Flamingo, Way Out West

Local Natives, Flamingo, Way Out West

Local Natives: Flamingo, Way Out West

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Local Natives är bandet man förälskar sig i redan innan de börjat spela. De utandas inte koldioxid utan modest karisma. Ögonblicket de strosar över scenen vill man genast vara alla deras vän. De är inga nykomlingar på svensk mark och inte heller i Slottskogen – här var de senast för bara ett par år sedan i lilla Linnétältet – de känns hemmastadda och säger på sin bästa svenska: "Det är fint att vara här".

Los Angelesbandets liveshow kännetäcknas av blytung bas och en sprittande, mustaschprydd Taylor Rice som har mer energi och spelglädje i sig än vad hans kropp har rum för. Stämsång och hängivenhet och intensiv emotion. Det ter sig lite märkligt på en öppen scen i stekande dagsljus, man suktar efter ett visst dunkel och kroppsvärme där de ömsinta och gnistrande låtarna kan få leva ut sitt allra mest magiska. Men Local Natives har musikerskapet i benmärgen och vet precis hur man syr om en spellista för att anpassa all världens scener, och istället för en tårdrypande och överemotionell upplevelse blir spelningen en solskensfest. Det intima får andrum i det fria.

De inleder med allsångspotential. I nio av tio fall har det varit You & I som fått starta igång spektaklet under Local Natives senaste turné, men idag är det istället festivalfina World News som får sätta tonen. Låtar får här nya tempon och ny innebörd, och det är inte alltid det klickar helt rätt. Ceilings som är en klingande skör historia har till exempel aldrig känts så vildsint och arg. Warning Sign är desto mer fantastisk, inledd med ett stycke självsäker a capella och visst sticker den ut i bandets annars trygga repertoar (inte bara för att den råkar vara en tolkning av Talking Heads) men stärker argumentet för att Local Natives är ett underskattat spännande sällskap. Det blir aldrig tråkigt.

Bandet värmer upp publikkontaktsmolekylerna i luften åt efterföljande Håkan och spelar med en så säker styrka att man lätt glömmer bort att andas. Publikuppslutningen är kanske inte något att skryta om, även om den medelstora skara som är här får den tyngsta av belöningar för mödan. Och vänta en tre år till så ska vi nog se Local Natives ta sig an huvudaktstiteln. Det finns inga hinder för det här gänget. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA