x
Nästa Nivå: Kungsträdgården, Stockholm

Nästa Nivå, Kungsträdgården, Stockholm

Nästa Nivå: Kungsträdgården, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Från det i augusti årligen återkommande telekommunikativa svarta hål som heter Slottsskogen slängdes en tweet iväg häromdagen, halvt på skoj men ändå med en uns av sanning i det, om att Way Out West är perfekt för alla rappare från Stockholm då de från Söderort och Norrort faktiskt kan träffas då eftersom det aldrig sker i hemstaden. Skämtet var signerat Moms, som utgör ena halvan av Mohammed Ali, en av de senaste årens absolut mest omtyckta och hyllade hiphop-akter i Sverige, och har på kort tid uppnått en viss status och en viss nivå av respekt som är få förunnat. Och det är som sagt inte ett skämt som är helt utan grund, skillnaden städerna emellan blir väldigt tydlig under en festival där artisternas, vännernas, scheman och generella rörelsemönster fokuseras kring en park och ett par klubbar, i jämförelse med de områden som respektive kallar hem annars. Det är inte för att de på något sätt inte vill umgås eller jobba ihop, snarare tvärtom, men stadens dimensioner och placeringspolitik har gjort det såhär: bor du i Söderort så hänger du allt som oftast i Söderort, och detsamma gäller för Norrort och Västerort.

För ungdomarna har det dock länge funnits ett undantag som överskrider dessa gränser, som känns mer logiskt i SL-termer än att köpa ett dyrt tillägg för att kunna åka kollektivt om vardagskvällarna under skolåret; precis innan skolorna börjar hålls Ung08-festivalen i Kungsträdgården för stadens ungdomar i alla åldrar, med konserter och uppvisningar och en hel del andra arrangemang som alltid, oavsett, lockar uppåt 20000 av dessa yngre varje år samt väldigt många av deras föräldrar. Där möts alla från Stockholms alla delar och umgås tillsammans innan sommaren är över och skolböckerna kallar, och årets festival lär knappast bli annorlunda förutom berörande två detaljer: det heter nu We Are Sthlm (ungdomarna visste tydligen inte vad 08 stod för, därav namnbytet…), och i år har även rapparna från de olika stadsdelarna en vettig anledning att samlas och umgås och hänga tillsammans.

Vidden av hur stort det är att ett evenemang som Nästa Nivå hålls överhuvudtaget går knappast att understryka. Visst finns det galor och prisutdelningar där en del artister får vara med, men sådana evenemang har också en känsla av att vara så obekvämt krystade i Sverige att den jobbiga stämningen bokstavligen syns i deras anleten medan de sitter i publiken eller tar emot priser. Det är inte samma sak överhuvudtaget, och det är inte festivaler heller helt enkelt för att ingen hittills försökt sig på att anordna något av den storleken helt och hållet fokuserat på svensk hiphop. I grund och botten är Nästa Nivå en talangtävling skapad av Red Bull för att plocka fram en mindre kull framstående unga artister per år, och i händerna av flera av Sveriges främsta musikaliska entreprenörer kommer det nu för alltid vara känt som det projekt som landade i Kungsträdgården en dag i augusti 2013 och skrev en ny sida i den svenska hiphopens historia.

Löst uppdelade i block efter skivbolagstillhörighet radar sig rappare efter rappare upp på Kungsträdgårdens scen framför 15000 personer efter att Adam Tensta, en av kvällens värdar, själv lagt en vers eller två och påbörjat det som blir en fyra timmar lång hyllning av dagens svenska hiphop. Resten är ett virrvarr av DJs och producenter bakom skivspelarna, DJ Sleepy till en början ackompanjerad av rappare (Timbuktu, Petter, Skizz) som sprintar fram och tillbaka från logen till scenen, hypemen (Eye N'I och RoRo) som gör detsamma, musiker (saxofon, keys, trummor, i princip hela Spiderdogs bakom Femtastic, främst Cleo och Kristin Amparo) som plockar fram instrument för att spela en handfull låtar och sedan också försvinner, tekniker som försöker fixa ljudet medan Aleks försöker underhålla med lite acappella-sång under tiden, och så rullar det på.

Baba Recordings, Hemmalaget, Femtastic, Redline, alla representerade på scen, späckat med gästartister som av publikens reaktioner att döma flickfavoriterna Malcolm B och Dani M, av talangerna tillika Nästa Nivå-vinnarna (Juice BC, Caty & AMC, Firat Alby, 14X), av de fruktansvärt imponerande Kwaai-artisterna Kanyi och Mic Substance, av hela Highwon och Jaqe och Mack Beats, av Simon Emanuel och Dida som utgör 1999, och varenda person som via The Salazar Brothers tackat för musiken genom att ge tillbaka till Redline, där den stora favoriten för kvällen Labyrint är det kanske mest tydliga exemplet, och Mohammed Ali med lila Malaika i Moms famn medan han rappar som det absolut finaste exemplet. Det är en flod av artister som under kvällen rullar på och av scen och som utmanar varandra, tycker om varandra, hela tiden försöker bräcka varandra för att förbättra varandra, och som gör Kungsträdgården och Nästa Nivå till en nästan obeskrivligt underhållande plats och händelse att få vara på och ta del av.

För Nästa Nivå är, egentligen, omöjligt att beskriva utan att bara försöka rada upp vad alla artister gjorde själva, med varandra, överhuvudtaget. Det är ett projekt, en konsert, skapad för att hylla den enda sanna ständigt samarbetsvilliga mainstream-genren som existerar, som skapar band och bygger broar på sätt som inga andra kan eller lyckats med. Det är vad Nästa Nivå representerar och det är vad Nästa Nivå måste ta med sig till nästa år, eftersom det måste bli ett nästa år att följa upp detta med; medan resten av landet, dess politiker och ledare, dess rättsväsende och skyddsmyndigheter, avvecklar mänskligheten i Sverige jobbar svensk hiphop åt motsatt håll i hopp om att faktiskt skapa ett socialt hållbart och accepterande samhälle för oss alla att vara en del av, för att vara öppet och välkomnande för alla som vill vara med. I det avseendet är denna kväll i Kungsträdgården, med närmare 15000 besökare av alla möjliga bakgrunder på plats, alltjämt en triumf inte bara för den nyligen 40 år fyllda genren och dess svenska utövare, men för Sverige överhuvudtaget.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA