x
Wu-Tang Clan: Gröna Lund, Stockholm

Wu-Tang Clan, Gröna Lund, Stockholm

Wu-Tang Clan: Gröna Lund, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

De står på det lägre taket på byggnaden där berg-och-dalbanan döpt Kvasten huserar, och sitter högt ovanför marken längst upp på dess topp till Polisen kommer och tvingar ner mer eller mindre samtliga. De lutar sig över kanterna på taket till gyroskiosken precis mittemot, puttas och trängs tills ordningsvakterna svämmar upp, och väller ut över taket över Ben & Jerrys-butiken. De klättrar i trädet utanför Spökhuset, och får sällskap av dess inneboende på balkongen precis under, och klättrar även i trädet precis bakom Kvasten som är betydligt mer dolt och dessutom svårare att klättra upp i. De klättrar och sätter sig på balkarna som binder ihop Jetline, Vilda Musen och Eclipse, och ombeds hoppa ner kontinuerligt under kvällen av värdar och vakter på plats som förgäves skäller och uppmanar. Framför Gröna Lunds stora scen finns det under torsdagskvällen knappt någon plats överhuvudtaget som inte är belägrad av ungdomar och unga vuxna som klättrar, lutar, sitter, står på, vare sig det handlar om attraktioner eller kiosker eller träd. Det är minst 17000 på plats, och de är bokstavligt talat överallt.

När ett gäng hiphop-legendarer kommer till stan ser det alltså ut såhär: Gröna Lund är som belägrat. Kön in är med en timme kvar till konsertstart uppåt 100 meter lång, varenda spårvagn och buss och båt som går mot nöjesfältet är fullt, och taxibilarna står redo redan då för att tjäna enkla pengar efteråt när SL:s trafikverksamhet på Djurgården som även mött av en vindpust kollapsar till vardags, och gör det ordentligt när floden av människor lämnar platsen några timmar senare. Berörande det som föranleder allt detta då, det vill säga att Wu-Tang Clan spelar på Gröna Lund i Stockholm; det är inte utan en hel del frågor snurrandes i det kollektiva, både internt och externt, medvetandet som de ställer sig på scenen och bemöter det smått överraskande jublet av 17000 hiphop-entusiaster. Bryr hiphop-kolossen sig fortfarande, och fungerar de som enhet än? Kan de faktiskt jobba tillsammans idag på samma sätt som de en gång gjorde, det kompromisslösa sätt som tog över världen med? Är de, som grupp, fortfarande relevanta när några av solokarriärerna gått otroligt bra i kollektivets frånvaro? Och, framför allt, vilka har RZA lyckats få med sig till Sverige? 

Alla dessa frågor ska besvaras på en knapp timme på Gröna Lund, en stor men rätt svår och inte alltid behaglig konsertscen, och görs utan större omhuldning; Wu-Tang Clan är här för att fira 20 år tillsammans, för att förbrödras återigen och försonas, för att minnas vad som gjorde de så vitala under 90-talet och hur deras betydelse inom hiphop-världen helt och hållet format den. Att de däremot ska vara så populära att ungdomar som knappast är vana vid besök från artister av denna historiska dignitet fullständigt fyller Gröna Lund verkar inte ens gruppen själva, här i full skala med Method Man som sedvanligt undantag, vara helt beredda på. Vad det beror på exakt är omöjligt att veta, men att de är här på riktigt, det vill säga med intentionen att påminna folk världen över om deras både individuella och kollektiva briljans, gör de väldigt tydligt väldigt tidigt. De är inte bara engagerade när de själva rappar, men när de i tid och otid blir åskådare själva. De är inte bara engagerade i vad de rappar, men i hur de rappar, och hur de agerar när de rappar.  Och, de är inte bara engagerade i dessa vitala aktioner för en lyckad hiphop-konsert, de är medvetna om publikens kärlek och besvarar den så gott de kan på en knapp timme. 

Emellan sig har de släppt 53 album på dessa 20 år, och ytterligare fem tillsammans, så de plockar det mesta och det bästa som får plats på den tid de har. De ser Polisen jaga ungdomar på taken och ber de låta ungarna vara. De märker hur unga vissa i publiken är, så självklart får de ta plats på scen och göra Wu-tecknet. För första gången på länge verkar medlemmarna i Wu-Tang Clan, som tillsammans och var för sig fullständigt dominerade hiphop när det begav sig, verkligen genuint bry sig om vad de betytt och vad de betyder. Om det är för att de blir rikligt belönade av att lyssna på RZA och hans plan om att fira 20 år tillsammans på rätt sätt, eller för att de faktiskt minns hur mycket de tycker om att vara Wu-Tang Clan, det går inte att riktigt urskilja. Men att de gör allt detta, på detta underhållande sätt och med denna glädje av att vara här och äntligen få spela på ett nöjesfält, att det är sannerligen för att skapa en bättre morgondag för Wu-Tang Clan, för deras fans, för barnen, det går inte att förneka.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA