x

The 1975
The 1975

The 1975: The 1975

GAFFA

Album / Dirty Hit/Polydor
Utgivning D. 2013.09.02
Recenserad av
Jonathan Bengtsson

Att ha en utstuderad agenda som musiker kan vara både fördelaktigt och rent förkastligt.

De fyra fagra grabbarna i The 1975 har under sin korta artistiska karriär sysselsatt sig med en svår balansakt. Den som innebär att pendla mellan kommersialiserad radiopop och något lite svårare. Jag drar mig gärna för att använda mig av begreppet men – den alternativa fåran.

Enligt skivbolaget tar bandet på sig den monumentala uppgiften att återigen föra in indie i det allmänna rummet, in på var radiokanal, in i varje tonårsrum. 

Lyssnar du på 1975s självbetitlade debut så inser du dock att ovanstående pretention är fundamentalt felaktig. Det här är inte indie. (vad fan är indie, egentligen?) Det finns inget ok att bära, inget ansvar att axla. 

Illusionen som frontmannen Matthew Healy och hans kumpaner försöker lura i oss, den om att de faktiskt är lite "edgy" bara för att de bär skinnjackor, har svart hår, ser jävligt svåra ut och sjunger om sex, är en uråldrig chimär. Som splittras vid första kontakt med de 16 spår som utgör detta album.

Rent ljudmässigt befinner vi oss någonstans i skarven mellan Fall Out Boy, One Direction, Duran Duran och Owl City. Addera lite svärta, lite vit funk, vidga ljudbilden och anspråken, och du har en ganska god summering.  

Stundtals är det inte helt fel, faktiskt. Det finns refränger som bör tas i beaktning, passager som får det att rycka i kroppen, det finns schvung. När tempot stillas utkristalliserar sig till och med lite genuin svärta. Men alltihop framstår ändå som tämligen svagt – det är lite för självmedvetet, lite för konstruerat, lite för välproducerat. Och otroligt mycket längre än vad det borde vara.

Bättre saker har kommt ifrån Manchester, så att säga.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA