x
Jens Lekman: Stora teatern, Göteborg

Jens Lekman, Stora teatern, Göteborg

Jens Lekman: Stora teatern, Göteborg

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

Det finns alltid något speciellt inbäddat i det där, att spela på hemmaplan som artist. 

Nerverna skriker lite högre. Prestationsångesten likaså. Saker och ting måste sammanfalla på ett annat vis, ett annat sätt. Jens Lekman säger någon gång i mitten av sin konsert på Stora Teatern att han verkligen hoppas att han gör bra ifrån sig, "det blir svårt att se er i ansiktet om vi möts på stan, annars". Och en sak går tämligen enkelt att härleda ur denna finstämda afton - Lekman torde inte bara få välmenande blickar på gatorna, han borde vara benägen att paradera trottoarerna på bästa "500 days of summer"-manér.  

De ögonblick i kväll då Göteborgs alldeles egna Stephin Merritt känslomässigt bränner ned hela lokalen är nämligen många. Fler än jag tidigare kan erinra mig. Julie ställer liksom alltid existensen på sin spets. Slår an samma resonans, spelar på samma känslomässiga strängar som Roy Anderssons En Kärlekshistoria. Plötsligt är vi högst dödliga igen, tonåren rasar förbi i revy, du undrar vad som egentligen hände med allt, med henne, med honom. You Are The Light är en så laddad soulbomb att det nästan är märkligt att små svampmoln inte uppstår i luftrummet ovanför oss, att ljudvågorna inte självantänder. Jag vill slita loss min vinröda sittplats ur marken och stå och svinga den i luften, så mycket energi cirkulerar på Stora Teatern. 

Övergången till Opposite of Hallelujah! När Jens springer runt scenen, ut bakom, in igen och fäller upp sina armar som flygplansvingar under You In My Arms! En oförstärkt, helt ensam version av Lönlöv! Bandet för guds skull, bandet! Mellansnacket om kärleken till Tracey Thorn! Tyngden, tyngden, tyngden i extranumren! En publik som gör helt rätt. Skrattar rätt, klappar rätt, ställer sig upp rätt, visar vördnad! 

Han ser oförblommerat lycklig ut mest hela tiden, Jens. Bär visserligen inte keps. Berättar nästan samma anekdoter som under Popaganda för några skälvande dagar sedan, spelar varken Friday Night At The Drive-in Bingo eller The World Moves On. Står och tarvar i menlösheten med ett par lugnare spår. Men det är överlag väldigt svårt att inte helt resignera denna onsdag, då augusti slutgiltigt har dött. Inne i lokalen är du oanfrätt av det bistra duggregnet utanför, inne i lokalen är det evig sommar, och du är evigt ung. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA