x
Satyricon: Satyricon

Satyricon
Satyricon

Satyricon: Satyricon

GAFFA

Album / Roadrunner
Utgivning D. 2013.09.09
Recenserad av
Kristofer Hadodo

Det fortsätter att blåsa från vitt skilda håll inom och kring skandinavisk black metal. Tidigt i somras greps Kristian Vikernes från Burzum av fransk polis i en terrorbekämpningsrazzia. Och alldeles nyligen intog Watain förstaplatsen på den svenska albumlistan. Frågan är vad som är mest true. När norska Satyricon släpper nytt låter de Sivert Høyem – frontfiguren från Madrugada – sköta sången. Åtminstone i Phoenix, ett spår som skrevs på ren instinkt efter att ha hört den folkkäre kollegan i ett TV-framträdande. Modigt, och ganska charmigt.

Satyricon ska enligt uppgift vara ett krävande album. Dessutom ett som inte nödvändigtvis behöver klassas som black metal. Inspelningen är helt analog, effektpedalerna har valts bort, tempot är kraftigt nedskruvat och Sigurd Wongraven står många gånger över genrens karakteristiska gastande.

Attackerna från förr framträder sällan. Här lunkar musiken framåt med stort vemod. Ibland känns Satyricon hypnotisk, ibland bara trevande. Undantaget är den snabbfotade låten Walker Upon The Wind, komplett med gulligt sångeko i flera textrader, samt den något uddlösa Ageless Northern Spirit. Åttonde studioalbumet bygger framför allt på stämningar av isolering och mörker och det belyser återigen den norska duons ständiga behov av förnyelse. Inte nödvändigtvis till det bättre.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA