x
Marduk, Valkyrja och Ofermod: Folkets park, Huskvarna

Marduk, Valkyrja och Ofermod, Folkets park, Huskvarna

Marduk, Valkyrja och Ofermod: Folkets park, Huskvarna

Recenserad av Tomas Lundström | GAFFA

Det är lite skralt med folk på grund av den tidiga timmen när jag anländer till Rotundan i Huskvarna Folkets Park denna kväll. Märkligt lite, eftersom det känns som finfrämmande när black metal-veteranerna Marduk kommer på besök till bibelbältet tillsammans med Ofermod och Valkyrja. Jönköping med omnejd är inte direkt bortskämt med metalspelningar av den här digniteten. Men det blir kanske så en fredagskväll, när folk gärna vill hinna släppa oket från arbetsveckan innan man tar sig för någonting.

Ofermod öppnar därför kvällen inför en en aningen gles och ganska reserverad skara. Förhandssnacket om Ofermod har mest handlat om att det ska vara något av en spektakulär show, på gränsen till galen, men ingen har lyckats sätta fingret på hur det skulle kunna ta sig ut. Mer utsvävande än frontmannens munkkåpa och täckta ansikte samt gitarristens intensiva blickar blir det heller inte.

Det är snarare musiken som står i centrum. Volymen är inte särskilt hög och det bidrar måhända, men jag rycks inte riktigt med. Kompetent och på inget sätt dåligt, men inte mer än så.

Kvällens överraskning är sedan Valkyrja. Och vilken överraskning!

Bandet är ett tidigare okänt namn för mig, men har ändå hunnit med att ge ut ett par plattor och har dessutom en tredje på väg får vi reda på av frontmannen, som till sin uppenbarelse påminner en hel del om Watains Erik Danielsson.

Kanske bidrar det till viss del, men musikaliskt känns Valkyrja också som om de befinner sig på samma plats som just Watain gjorde på Lawless Darkness. Och det är – trots att jag inte har hört några av bandets låtar tidigare – direkt skitbra.

Det är black metal av klassiskt snitt, men det är fruktansvärt väl framfört med en enorm närvaro och energi. Mitt konsertsällskap säger mot slutet att det är den längsta spelningen han har varit med om att ett förband har gjort, men det är ingen kritik – tvärtom.

Det råder dock ingen tvekan om vilket som är kvällens huvudnummer och när östgötarna i Marduk går upp på scen har folk hunnit dricka upp fredagsgroggen och tagit sig till Folkets Park. Nävar sträcks i luften, det skakas friskt på huvuden och det rensas friskt från scenen, som sig bör på en Marduk-spelning. Allt annat hade varit en smärre sensation.

Bandet blandar och ger friskt från den tolv plattor långa diskografin och sveper av The Black... från debuten Dark Endless såväl som välvalda spår fram till förra årets Serpent Sermon. With Satan And Victorious Weapons får sig en genomkörare, såväl som Azrael och Imago Mortis.

Alan Averill från Primordial dyker lika överraskande som glädjande upp och gästar på den fantastiska Accuser/Opposer från Rom 5:12 och allt rundas av med en stenhård smocka i form av Panzer Division Marduk.

Kanske beror det på att öronen vid det laget har fått sin beskärda del denna kväll, men när den sista pisksnärten i Panzer Division Marduk smäller till känner jag mig mer än nöjd. Marduk var närapå mer än den käftsmäll jag hade hoppats på och att avsluta med något så extremt efter att ha hört både Ofermod och Valkyrja var ärligt talat en aning svårsmält.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA