x
The New Man: The Fathomeless & The Infinite

The New Man
The Fathomeless & The Infinite

The New Man: The Fathomeless & The Infinite

GAFFA

Album / Cosmos
Utgivning D. 2013.10.30
Recenserad av
Mathias Jensen

Alla promotionexemplar kommer inte med en följesedel med Mattias Alkbergs ord inristade på. Men det är att lätt att önska sig det. När The New Man lanserar sitt debutalbum gör dem det med just så. På en liten lapp staplar Alkberg ord bredvid varandra som stundom träffar och missar, men som ändå vill berätta något. Han skriver om stål och böjda ryggar under samlag, ångest och himmelsk musik. Samtidigt är musiken jag lyssnar på något annat än det där; Fathomeless & The Infinite känns aldrig sammankopplat med de ord Alkberg skrivit, The New Mans musik är ganska ängslig pop som låter ungefär som Young Moon gjorde på sitt alldeles fantastiska album från ifjol.

Ibland lyssnar man på en svulstig marsch i ett BBQ-tåg genom New Orleans, och vissa spår är även motsatsen till just det; små stycken som känns inspelade från en säng i ett pojkrum med väggarna täckta av idoler. Fina pianostycket och sista spåret Feline's Lament låter som man vill att det ska låta när oktober fryser till is och kvällarna blir mörka igen. Det både låter och känns som ett spretigt projekt, men å andra sidan är det precis vad samtidens kliniska popmusik har gått och blivit – EP-formatet har lagt ett täcke över idén om att LP-formatet är det enda sättet att berätta historier på, och The New Mans spretiga ljudbild blir till dess kanske största förtjänst. Och det faktum att gruppens sångare Olle Nyman har en alldeles fantastisk röst som alla med intresse för ljud bör lyssna på. 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA