x
Arcade Fire: Reflektor

Arcade Fire
Reflektor

Arcade Fire: Reflektor

GAFFA

Album / Merge Records
Utgivning D. 2013.10.29
Recenserad av
Mathias Jensen

Arcade Fires karriär började i slutet. För nio år sedan utgjorde de det sista rock'n'roll-bandet efter en debutskiva som tog vid där Springsteens Born To Run slutade, med skillnaden att den handlade om vrede, förluster och majestätisk sorg. Neon Bible blev deras teatraliska, vansinniga testamente som ställde frågorna Funeral aldrig kunde besvara. The Suburbs; en förortsdystopisk, mättad hälsning från ett folk som inte fick tillåtelse att synas. Reflektor är så enormt mycket mer komplex än allt det tillsammans, kanske för att frågorna är slut nu. Kanske för att sorgen är över.

Reflektor är något annat än allt annat de gjort innan, och det finns en anledning att skivan heter som den gör; Reflektor innebär två tydliga skivor i ett, avspeglingar av varandra. A-sidan närmast besläktad med ett oroligt strandparty, B-sidan en romantisk ångestampull som ställer sig vid sidan om grillen och tittar på. Men det är på A-sidan jag journalistiskt stannar i, för det är här både det bästa och sämsta med Arcade Fire kommer fram. I form av bongo, i form av cocktail-sorl, och i form av pretentioner.

James Murphys produktion är strålande, men riktningen Arcade Fire tagit gör mig för första gången rotlös i deras musik. We Exist, denna Like A Virgin-pärla, monstret Reflektor, Here Comes The Night Time och It's Never Over är verkligen fantastiska, men mycket lite annat är det. Mycket annat skulle kunna kallas för pretentiöst jammande från ett band som börjat se sig själva som det viktigaste som hänt. Deras självgodhet tränger upp i halsen, och hur bra de fortfarande än är när de besjunger livslång kärlek, känns det som att något gått förlorat den här gången. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA