x
Mack Beats, 1999, Lorentz & Sakarias mfl.: RMBA Weekender, Stockholm

Mack Beats, 1999, Lorentz & Sakarias mfl., RMBA Weekender, Stockholm

Mack Beats, 1999, Lorentz & Sakarias mfl.: RMBA Weekender, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

(Arkivbild)

Bland alla de imponerande och bejakande ting den kulminerande konserten i Kungsträdgården som hiphop-projektet Nästa Nivå förde med sig var nog det faktum att det gick vägen överhuvudtaget det största. Att samla en genre och dess utövare, gamla som nya och legendariska som kommande talanger, på en och samma plats är bara på pappret en bedrift i sig; att plocka fram hela 33 stycken och få sammanhanget de alla uppträder på att faktiskt flyta, att faktiskt fungera tillsammans och kännas tillhörande samma idé och samma tanke, det är något helt annat. Trots geografiska gränser, skilda tillhörigheter sett till skivbolag och kollektiv, och ett dussin till skillnader i sak och person och stil: Nästa Nivå är, var, kommer att minnas som en triumf inte bara för svensk hiphop men för svensk musik överhuvudtaget som en gränsöverskridare, en välmenande och kärleksfull mekanism för förbrödring och förening i en tid där individualism är trosbildningen och egenintresse är lag. 

Nästa Nivå är en fantastisk del av arvet och legenden svensk hiphop bygger och för sig själv, där allting klickade och alla enades för en gemensam sak. Att det händer igen på Berns knappt tre månader senare, även denna gång i samordning med den österrikiska världsjätten Red Bull, är smått häpnadsväckande men minst lika imponerande; där Nästa Nivå var uppdelat efter skivbolag och kollektiv i fem block är fredagens största konserthändelse i Stockholm mer konstruerad runt en enda person, som under kvällen antagligen utan att lägga en tanke på det sätts i centrum bara genom att stå bakom och snurra skivor. För otränade ögon skulle Marko Saez och hans roll, hans medverkan på Berns scen, verka nästan diffus, ge sken av att han inte är delaktig egentligen. Åtminstone tills det syns att han styr och ställer allt under det timslånga block som står i hans namn, där alla rappare är hans gäster och inte tvärtom, och det blir bländande tydligt att detta är hans verk till mångt och mycket. 

Överlag känns just denna kväll därför som en aningen förändrad men allt som allt logisk förlängning av vad Nästa Nivå förhoppningsvis påbörjade för bara 80 dagar sedan: Där och då i Kungsträdgården var det 15 000 och folkfest, här och nu är det hajpade uppkomlingar, en kurator i form av landets just nu bästa producent, Hornstulls stoltheter, hemma i en klubb helt utrustad för hiphop. Även om Mack Beats efteråt känns som den självklara (och, förvisso, även schematiska) centralpunkten med ett dussin gäster han spelar för och producerat är han ändå bara en del, om än vital, i det hela; 1999 och Taro Tanisawa är underhållande och direkta ehuru kortvariga på scen, Lorentz & Sakarias är likaså men betydligt mer långvariga och igång på ett mer publikfriande och bejublat sätt med två mycket omtyckta album bakom sig som tändvätska. 

Det viktigaste som syns och hörs och framför allt känns när alla akter är klara är dock, främst och mest betydelsefullt, den om att detta idag är en unik folkrörelse som hittat ett nytt och publikfriande sätt ett visa upp sig på, där de nästan helt och hållet tillintetgjort eventuella dippar och dalar under spelningarna; svensk hiphop är idag större än det någonsin varit tidigare, hiphop överlag är en kulturell tyngdbärare och vattendelare mer än någon annan instans är och varit på väldigt länge, och i detta format har dess utövare hittat ett minst sagt effektivt sätt att nå tidigare ouppnåeliga höjder på utan att överhuvudtaget tumma på de grundvalar som fick dem att förälska sig i hiphop från första början.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA