x
Placebo: Fryshuset, Stockholm

Placebo, Fryshuset, Stockholm

Placebo: Fryshuset, Stockholm

Recenserad av Daniel Hånberg Alonso | GAFFA

Apatin är slående i publiken medan det fullkomligt menlösa förbandet, London-härstammande kvintetten Toy, totalt knockar ned all livsglädje och gör att vad som än kommer efter blir fantastiskt. Inte för att Placebo behöver det, även på deras sämsta dagar är deras konserter alltid intressanta – något som de, som det kommer visa sig, står på tur att bevisa ikväll.

Fryshuset är smockat när Brian Molko, Stefan Olsdal och resten av Placebo kliver in på scen och drar igång med B3 från förra året. Inledningen blir kraftfull med ömsom hits som For What It's Worth och Every You and Every Me ömsom avbetande av låtar från senaste albumet – Loud Like Love – som släpptes i början av hösten till nästan absolut ljudlöshet.

Placebo är känt för att inte vara det mest peppade bandet när de väl ställer sig på scen i Sverige. Ikväll tycks det emellertid att Brian Molkos opepp gått exponentiellt åt botten. Inget mellansnack, ingen närhet till publiken och ett engagemang som är så distanserat att det känns som att han skickar in det med morsekod. Inte för att något av fansen bryr sig så mycket, de är bara glada att se honom på scen.

Höjden på konserten sker under extranumren och tonerna till Running Up That Hill får publiken att skrika ut tillmälen åt högre makter. För vad Placebo framför allt visar ikväll är inte bara att de fortfarande kan leverera en energisk konsert, trots en moloken Molko, utan att de har en svensk publik som tagit texterna till hjärtat och som består av alla åldrar. Placebo har nått in i det svenska folkhemmet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA