x
Redline Recordings: Solidaritet Arena, Stockholm

Redline Recordings, Solidaritet Arena, Stockholm

Redline Recordings: Solidaritet Arena, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

(Arkivbild)

Linda Marie Pira Giraldo kommer från Hässelby, och Colombia. Jason Michael Robinson Bosak Diakité är från Lund, och har rötter i Mali, men amerikanska föräldrar. Ulises Infante Azocar är uppväxt i Rinkeby, han kommer från Chile. Mohammed Anwar Ryback och Rawa Farok Mohamed Ali är från Visättra i Flemingsberg, de kommer från Somalia och USA samt Kurdistan. Daniel Monserrat är från Gävle men uppväxt i Stenhagen i Uppsala, med finländska och venezuelanska rötter. Jamie Amadou Mousa Jobe är från Gambia och Uppsala. Carlos Muñoz är från Strängnäs, och har föräldrar från Rumänien och Chile. Petter Alexis Askergren kommer från Södermalm. Masse, Salla och Chepe Salazar Campos, de kommer från Botkyrka och Chile. Samtliga är svenskar. Samtliga utgör enskilda delar av folkrörelsen som kallas för svensk hiphop, och har bidragit kopiöst för att se till att denna självklara plats inom svensk kultur inte går att bortse från eller förneka. 

Det kommer antagligen aldrig att komma ett enkelt år för svensk hiphop, 2013 har då sannerligen inte varit ett sådant även om det allt som allt burit otroliga mängder frukt för dess publik och dess utövare. Idag är svensk hiphop större och mer betydelsefull än den varit någonsin tidigare, både som berättare och samhällskritiker som kulturellt värderad entitet. Därför har artisterna fått mer plats, fått större scener att underhålla på, nått högre höjder men också fått beskåda de djupaste av dalar. Men det är exakt det svensk hiphop alltid menat att göra och äntligen kommer i närheten av att få göra på daglig basis. På Solidaritet Arena är det på många sätt en årssammanfattning som ska ta plats, där väldigt många av genrens idag största och mest omtalade artister är på plats för att fira ett lyckat år och en stor november månad för Redline Recordings. Så, när de börjar spela efter att den färska dokumentären om The Salazar Brothers rullat klart på de infällbara skärmarna, är det mer eller mindre dags för ännu en fest som det verkar som att bara svenska hiphop-scenen är kapabel till att ordna, denna gång trots en del strukturella missöden. 

Det är alltid, oavsett tid och plats och deltagare, glädjen som gör konserterna så minnesvärda; det är de där stunderna där det står alldeles för många personer på den alldeles för nätta scenen och hoppar omkring och viftar med handdukar och tröjor över huvudet. Det är de gångerna en rappare i princip skriker in i mikrofonen för att volymen drunknar någonstans en tredjedel in i den massiva lokalen och inte kan hålla sig för skratt mitt i de långa verserna. Det är när samma rappare nästan glömmer bort att rappa när en älskad kollega rushar in och det hela förvandlas till en show där det ser ut som att huvudrollsinnehavarna är två kivande syskon. Det är gästspelen iabsolut högsta klass från legendarer, från vänner och bekanta, bröder och systrar. Jackor som publiken burit med sig in på grund av ett kraschande datasystem i garderoben åker av, lokalens tomma ytor fylls på med små cirklar av dansande ungdomar lite överallt, som lätt får en att glömma att detta inte borde funka just här. Men det är som det varit hela detta år: det uppenbarar sig finnas färre och färre hinder för denna samlade kraft att klamra sig över, och det märks att både självförtroendet och viljan för att kämpa framåt och uppåt är intakt.

Linda Pira, Timbuktu, Stor, Mohammed Ali, Dani M, Amsie Brown, Carlito, Petter, The Salazar Brothers, Labyrint, Safari Sound. Samtliga representerar en kall och snöig decemberkväll i Stockholm, under en miljardarena i Globenområdet och inuti en lyxig påstådd konsertlokal, hiphop-institutionen Redline Recordings. Samtliga representerar det vackra som är 2013 års Sverige, som musiker och konstnärer och framför allt människor. Det är vad massiva arrangemang som Nästa Nivå på Kungsträdgården framför nära 20 000 personer, som den Mack Beats-drivna Red Bull Music Academy-spelningen på ett fullsatt Berns, som denna Redline-fest som avslutar det förhoppningsvis evigt årliga Röd November för med sig och kommer att minnas som; en plats, en samling, en händelse där det riktiga Sverige syns och hörs lika mycket på scen som det går bland den barmhärtigt diversifierade publiken, där det umgås och lever tillsammans, där det frodas och kärleksfullt binds ihop för att musikens kraft inte går att stå emot. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA