Coultrain: Fasching, Stockholm

Coultrain, Fasching, Stockholm

Coultrain: Fasching, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoglu | GAFFA

Experimentell folkmusik. Exakt vad det innebär går att spekulera runt i oändlighet, då definitionen av både vad som räknas som experimentellt liksom vad som kan kallas för folkmusik varierar från person till person.

För Atlanta-baserade St. Louis-musikerna Aaron Michael Frison och Benjamin Lamarga, duon som i liveformat utgör Coultrain, innebär det inte den traditionella bilden av folk, med gitarrer och Söderns twang: det innebär blues, och jazz, och soul, framför allt annat. Deras bild av folkmusik är klart målad av uppväxtens influenser och musikaliska upptäckter, och deras egna musik är en väldigt tydlig produkt av det.

Coultrain jobbar med moderna tappningar av de musikgenrer som format dess medlemmar, framför allt Frison som egentligen utgör kärnan av projektet. Så, deras liveform består av en salig blandning av allt ovanstående, skapad av en liten trumpet, ett par små keyboards, en APC, några bjällror, en koskälla, och ett blåspiano. 

Musiken är en minst sagt extrem blandning av experimentella, främst elektroniska, anlag som i sin tur blandas med bluesackord och IDM-beats som lastas på med soulsång utan att det känns, utöver låter, fel. Vilket det med mindre skickliga musiker lätt kan göra. Inte ens när trumpeten kommer in över alla lager och övergår i en gospel-refräng med jazzfraseringar från blåset blir det för komplicerat, bara rätt tjockt och ibland svårt att sortera igenom.

Frison och Lamarga har någonting väldigt intressant på gång, något som förvisso behöver finslipas och struktureras, men som växer av att vara på Fasching och förvandlas till en intim demonstationen av experimentalismens kraft som extraknäcker som spoken word-föreställning, eller när duon låter basen pumpa på och springer ut på golvet och runt baren i en improviserad ringdans.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA