x
Hypnotic Brass Ensemble: Fasching, Stockholm

Hypnotic Brass Ensemble, Fasching, Stockholm

Hypnotic Brass Ensemble: Fasching, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Den påtvingade intimiteten på Fasching är nyckeln till dess spelningars framgång, det är i det närmsta en ofrånkomlig sanning om hur jazzklubben på Kungsgatan fungerar överlag och vad de artister som spelar där har att förhålla sig till. Den faktorn blir knappast mindre aktuell när scenen befolkas av tio musiker, eller när vägarna dit är fyllda med publik, men den förhöjer definitivt förväntningar på kvällens akt liksom deras egna förutsättningar att göra publiken nöjda. Det gör förvisso även det faktum att lördagens band vandrar igenom sina fans, mer eller mindre samtliga med ett blåsinstrument i hand, hälsandes på konsertbesökarna med sina fria händer, och sedan ställer sig på scen till ljudet av högljudda applåder.

Hypnotic Brass Ensemble är ett annorlunda band. De är, i grund och botten, sju bröder med olika familjeband sinsemellan, utökat live med ytterligare tre musiker, i princip samtliga från Chicago från början, i princip samtliga utrustade med diverse blåsinstrument. De har fyra trumpetare och två trombonister, en trummis och en som spelar slagverk, samt en basist och en på tuba, med kepsar representerande Chicago Bulls och New York Knicks och New York Yankees och Los Angeles Kings på sina huvuden, allt inklämt framför en månghövdad publik och en i sammanhanget plötsligt väldigt liten scen. Och när de börjar spela så gör de det med en sådan hängivelse att de omedelbart vinner över allt och alla.

Bandet själva menar, de stunder de pustar ut mellan långa spurter av trumpetledda stormar, att musiken de spelar är ämnad att vara en blandning av musik som formade dess medlemmar under uppväxten i hemstaden Chicago; Hypnotic Brass Ensemble ska vara lite hiphop och lite soul, det ska vara lite funk och lite house, och den beskrivningen är för det mesta en fulländad sådan. Bandet kan vara dansvänligt och virvlande långa stunder, föranleda en limbo-dans mellan en kille och en tjej på golvet och spela en snabb salsa för att tonsätta spektaklet, och lika gärna hänvisa till Fela Kuti och Tony Allen långa stunder därefter och förvandla musiken i ett svep till afrobeat. De är flexibla och spontana, således väldigt mångfacetterade trots musikens tydliga enkelriktighet, öppna och vänliga och inbjudande både i sina tal till publiken och i sin musik.

De tio som på scen är Hypnotic Brass Ensemble spelar expressiv musik tack vare de musikaliska rötter som format bandets identitet långt innan bandet ens existerade. Det är vad som får publiken att gunga hänfört till hårda hiphop-beats, som får dem att svaja till soul-melodier, som får dem att dansa till funken, och allt tillsammans som får alla på balkongen att ställa sig upp och andra att dansa på borden. Hypnotic Brass Ensemble gör triumferande musik, stor och mäktig, som känns självklar på en plats som Fasching, som känns självklar i sin uppdaterade version av klassiska amerikanska brassband för att funka utmärkt även i dagens musikvärld.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA