x
St. Vincent: St. Vincent

St. Vincent
St. Vincent

St. Vincent: St. Vincent

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2014.02.24
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Vad säger "detta är jag, fullt ut, rakt ut" mer än ett självbetitlat projekt? Att namnge sin konst sitt eget namn, vare sig det handlar om film eller illustrerade verk, eller musik för den delen, är nästan som ett ställningstagande, ett som ofta inte behandlas med den respekt det förtjänar. Alldeles för ofta har artister slängt iväg självbetitlade projekt som deras första bara för att visa att "jo, detta är vi, och så här låter vi" utan att tänka på att de kanske har 10-15-20-25 år framför sig under det namnet. Men ibland funkar det, för att debuterna faktiskt är bra nog att sno åt sig projektnamnet. Och det krävs ändå mer mod att göra detsamma senare i karriären.

St. Vincent har funnits i elva år nu, och släppt album i sju år. Ändå vågar Annie Clark kalla sitt fjärde album för just St. Vincent, i princip för att klargöra och slå fast att så här låter detta galet eklektiskt enastående projekt. Och på hennes fjärde album är hon en medveten sammansvärjning av allt hon provat sig på förut, från rundgångsladdade gitarrer till barockkörer till helt vanliga indiepop-melodier.

Albumet känns, och låter, obehagligt och konstigt och liksom skaver när det spelas upp. Men, som vanligt när det gäller Annie Clark, är det en behaglig obehaglighet, det är en uppfriskande konstighet, det är ett skönt skavande som St. Vincent består av. Det låter och känns alltså exakt som ett album bara St. Vincent skulle kunna göra, och det är en uppvisning i kreativ förmåga på alla fronter.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA