x
Micah P. Hinson: Micah P Hinson And The Nothing

Micah P. Hinson
Micah P Hinson And The Nothing

Micah P. Hinson: Micah P Hinson And The Nothing

GAFFA

Album / Talitres
Utgivning D. 2014.03.10
Recenserad av
Mathias Jensen

Det är skönt att komma hem ibland, även när det har fått andra värderingar, blivit något annat – kanske hunnit bli någon annans hem – än det man kände det som. När Bob Dylan blåste iväg på sin motorcykel den mytiska sommaren 1966 kraschade han inte bara fysiskt, han brände in i sin egen bergvägg. Bob Dylan hade relanserat sig själv som 25-åring och gjort sånger man inte borde ha kunnat ha tillgång till vid den åldern. När han vaknade upp valde han att sila sig själv genom ett filter av den country han växte upp med. När Micah P Hinson kraschade med bilen i Barcelona för nästan tre år sedan, höll på han på att mista livet, och ännu viktigare: sin arm. Nu är han hemma igen, och musiken han har gjort den här gången låter inte bara vital, den lyckas vara helt förkrossande, kännas livsavgörande. 

Micah ser ut som Buddy Holly hade sett om han var född på  80-talet. Det är sympatiskt för en man vars hela artistiska gärning – från aura till text till omslagsidéer – har varit så lätt att förknippa med något djupt manschauvinistiskt. Det är synd att även den här LP:n är målad i samma färger när innehållet är så annorlunda, och på många sätt befinner sig på andra sidan om allt det han har gjort innan. För så här är det: ingen behöver vara religiös för att gråta till en gospel, ingen behöver tillbe gud för att vilja sprängas av det vackra i en gospelsång. Micah P Hinson verkar ha förstått det här, och precis som all soul i världen handlar Micah P Hinson And The Nothing om överlevnad och att tro på fortsättningen. Det är vackert när man tror på någonting. 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA