x
Pharrell: Girl

Pharrell
Girl

Pharrell: Girl

GAFFA

Album / Sony
Utgivning D. 2014.03.03
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Om det är något Pharrell Williams sett till att musikvärlden vet om är det faktum att han är mångsidig, och väldigt omedelbart duktig på det mesta han tar sig an. Han är en av de senaste 15 årens absolut mest begåvade producenter, otvivelaktigt så. Det går knappt att sätta i ord hur otroligt aktiva, ständigt briljanta, The Neptunes har varit nästan rakt igenom sin produktionskarriär. Det går inte att förneka hur populära N.E.R.D. var, och faktiskt ännu är, trots gruppens pågående dvala. Och det går inte att ta ifrån hur instrumental Pharrell var i att forma ljudet bakom en av tidernas bästa hiphop-duos, Clipse. Det är med den bakgrunden Pharrell ger sig in i nya projekt, något han gör väldigt ofta på alla möjliga olika fronter, och det är mot den bakgrunden allt musikaliskt han lägger tid på döms.

På det stora hela är Girl, det andra soloalbumet från Pharrell Williams, släppt hela åtta år sedan solodebuten kom, ett konstigt och aningen innehållslöst och ihåligt album. Från en producent som är alldeles för begåvad för att släppa ifrån sig musik som överhuvudtaget kan beskrivas som så. Pharrell är på tok för begåvad för att skapa udda poplåtar med twanggitarrer och funkbasgångar och smått tramsiga låttexter som redan efter en minut tappar kraft, åtminstone på detta sätt som han har gjort här nu. Distansen mellan albumets toppar och dess dalar är vansinnigt stora och på det stora hela rakt igenom omöjliga att ignorera, och det värsta är egentligen att det inte är direkt dåligt, bara obetydligt. Det är inte musik som känns särskilt mycket, varken Pharrells sång eller hans musik samlat här berör på det sätt som han vant världen vid att han annars gör. Det händer i princip bara en gång över albumet, föga förvånande i den stora singeln, som också gjorde Pharrell Oscarsnominerad.

Det exakta problemet med Girl är att det är för lagom. Det är för middle-of-the-road. För mån om att tillfredsställa. Denna gång känns det som att målet har varit att försöka det Justin Timberlake gjorde med sina två album förra året, som Daft Punk gjorde och fick världen att uppmärksamma och genuint älska en sorts musik som inte varit populär på väldigt länge. Bägge soloprojekt Pharrell ägnat tid åt har varit modigt framtagna och ambitiösa, de har siktat högt för att gå i linje med hur högt Pharrell annars ligger musikaliskt och kreativt. Bägge har hamnat långt bort från målet och varit rätt intetsägande. Och det ordet, vet Pharrell bättre än alla andra i hela världen, är inte ett som överhuvudtaget går ihop med den musiker och producent han egentligen är annars. Det är behaglig lyssning, som inte lämnar några större avtryck eller intryck, varken mer eller mindre.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA