x
Mogwai: Cirkus, Stockholm

Mogwai, Cirkus, Stockholm

Mogwai: Cirkus, Stockholm

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

När Mogwai kommer tillbaka till Sverige är det med både större show, snyggare ljus och högre volym än senast de var här, och alla tre ingredienserna gör sitt för att höja den här showen till en av de bättre jag har sett av de buttra skottarna. De börjar försiktigt och smygande för att undan för undan höja volymen, intensiteten och gitarrerna för att i slutet på konserten skaka om Cirkus så att sätena vibrerar och flera, där jag sitter på läktaren, håller för öronen.

Mogwai har den här gången tagit med sig kompisen och författaren Luke Sutherland som spelar fiol och percussion på ungefär hälften av låtarna vilket lyfter dem rejält, speciellt Remurdered och Pano Rano blir rejält tunga av de dubbla trummorna som hänger som åskmoln över den tajta ljudbilden, medan Hunted By A Freak får en helt ny dimension med en fiol som sveper genom låten. Men även Deesh från senaste skivan får sig en ny skrud med otroligt attraktiva dub-effekter som studsar mellan väggarna.

Annars fokuserar skottarna mest på sina tre senaste plattor men gör en djupdykning i kvällens absoluta höjdpunkt Mogwai Fear Satan. Med tre gitarrister och en bas som känns ända in i benen så bygger Mogwai en mur mot publiken som är så massiv och så tung att man knappt kan röra sig. Sen hjälper det med en tyst sittande publik, för bandet vågar dra ut den tysta delen av låten och verkligen bygga upp en stämning innan alla fyra trampar på sina distpedaler och blåser ett hål i Cirkus. Som absoluta sista låt får vi en riktigt skitig, tung och stökig Batcat med trummor som smäller som pistolskott i natten.

På skiva kan Mogwai ibland bli lite jämntjocka och välpolerade men live får ljudbilden mer liv och nyanser och definitivt volymskillnaderna gör att låtarna blir mer levande och mer luft andas i dem. Speciellt de få numren med sång växer live men även bandets krautrock-tendenser växer och blir mer spännande. Mogwai är absolut ett band man ska se live och även om inget direkt händer på scenen så är musiken spännande nog att man sitter på helspänn hela konserten och bara njuter av att ett introvert och buttert instrumentalband kan vara så fascinerande.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA