x
Black Submarine: New Shores

Black Submarine
New Shores

Black Submarine: New Shores

GAFFA

Album / Black Submarine
Utgivning D. 2014.04.04
Recenserad av
Lukas Lind

Ska man dra en parallell till konstvärlden så tittar vi snarare på en tavla av Jackson Pollock (konstnären som kastade färg på duken) än ett verk av Leonardo Da Vinci. Ett par forna The Verve-medlemmar är med i det här bandet som försöker kasta oss tillbaka till tiden innan de och flera andra rena brittpop-akter la sin prägel på den brittiska musiken.

Skivan kickas igång av en massiv dist som skär som en såg genom psyket. Det brittiska Joy Division-arvet dras konsekvent i skiten av break beats-aktiga trummor, vilsna stråkar, osammanhängande och trevande sånginsatser, och ekande rop från en oklar mix av sångare. Textraderna är repetitiva och nästan psykotiska. Musiken rör sig som en bestialisk varelse rakt från urdjupet av musikhavet.

Och man vill mest bara fly.

Även om det mörka molnet lättar lite efter några låtar kvarstår faktum: The Verve-fantasterna lär bli besvikna, och de som tror att något Coldplay-skimmer vilar över musiken på grund av att produktionen vilat i händerna på gitarristen och producenten Robert Fripp – de tror fel. Skivan straffar sig själv för varje ton den ljuder. Räddas från ett bottenbetyg tack vare någorlunda låtar som Heart First och Move Me A Mountain. I stort är det en total brist på text- och melodiförfattande.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA