x
Simian Ghost: The Veil

Simian Ghost
The Veil

Simian Ghost: The Veil

GAFFA

Album / Playground
Utgivning D. 2014.04.09
Recenserad av
Mathias Jensen

Om det finns utrymme för att bli personlig så tänker jag ta det precis nu: av alla popsånger skrivna av den för evigt freak-stämplade genigestalten Brian Wilson, finns det en passage jag ständigt återkommer till. Den tar vid exakt två minuter och 14 sekunder in på Good Vibrations, denna oumkullrunkeliga "vi pratar inte om den"-diamant i Beach Boys-katalogen. Av den anledningen har det varit svårt att prata om den. Den här bryggan i alla fall – passagen – vad vi än väljer att kalla den, pågår i vad som verkar vara en drömlik evighet; handplockade flöjtpartier möter cello i en av pophistoriens mest otroliga sånger. Alla tekniska detaljer aside; jag tänker på Good Vibrations ungefär en gång i månaden, och återkommer hela tiden till de där hypnotiska 35 sekunderna som tar en till tillståndet mellan dröm och verklighet. Jag tror jag tycker att det är det vackraste jag hört.

"Gotta keep those lovin good vibrations

A happenin with her

Gotta keep those lovin good vibrations

A happenin with her

Gotta keep those lovin good vibrations

A happenin"

Det är med anledning av detta en lätt chock att höra just Good Vibrations i Simian Ghost-tappning. Det är i alla fall så jag ser den, låten Be A Good Kid, som i sitt fundament verkar vilja klappa Brian Wilson på axeln. Det finns sekunder i den som känns som det kvarglömda råmaterialet från 90-timmarsbanden från Smile-inspelningarna. Och lägger man Beach Boys åt sidan för en stund är The Veil ett mestadels genialt popalbum, på helt egna ben. Det berättar gång på gång sagan om tid som vi måste fånga; hur unga vi är och att vi måste ta tillvara på vad vi har, på hur man kan känna sig när kärleken drabbar hela magen, och längtan efter henne när hon inte är här, efter honom. Alla de där mynten i låtskrivarskatten används. Och kanske används det som allra bäst på den förkrossande vackra Endless Chord, en av de oavkortat finaste balladerna från år 2014; ett mantra om det ändlösa i att älska någon i så hög utsträckning att tanken på att någon gång inte göra det får en att vilja ge upp allting som finns. Men det gör vi inte; vi väser också. Vi viskar samtidigt. Vi sjunger "I won't go" när Sebastian, Erik, Mathias, Maja och Wilhelm gör det. Jag kommer ligga här med dig i sängen även när du inte finns. 

Simian Ghost har nått fram till ett viktigt kapitel i deras karriär, och det känns. Det känns som att de vill ta det på allvar. The Veil tar kärlek på allvar, tar ungdomen på allvar, tar oss på allvar. Kanske just för att rädslan för att förlora det man har är så universell. Simian Ghost har ganska exakt tonsatt ett tankesprång, det där hoppet mellan rädsla och förlust, mellan mod och vinst. Är det vi nu baby?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA