x
Yann Tiersen: Infinity

Yann Tiersen
Infinity

Yann Tiersen: Infinity

GAFFA

Album / Mute
Utgivning D. 2014.05.18
Recenserad av
Lukas Lind

En stilla vind sveper över ett öppet landskap. Kanske en öken. Ett hot i fjärran, en nattsvart himmel ovanför – det svärmande ljudet som inleder Infinity är episkt och pricksäkert. Yanns franskbrytande uttal filosoferar vilt: "My yesterday is dead, the prescence an illusion, and tomorrow's just a nightmare away". Ett diktande som inte fullt ut försätter mig i den stämning som Yann antagligen avsett. Det är för övertydligt och pretentiöst helt enkelt.

Många har kommit i kontakt med Yann Tiersen genom filmen Amélie från Montmartre, från 2001, som han skrev det fantastiska soundtracket till. Men här dominerar inte alls de franska romantiska stråkarna och den trippande tretakts-känslan, utan en mer ödesmättad ton, som på flera av hans tidigare skivor. Det är som album svårtillgängligt och skulle även detta kunna fungera utmärkt som ett soundtrack till en estetiskt lagd film. Det påminner stundom om isländska Sigur Rós i sin dynamik och ljudbild, men utan att komma i närheten av vare sig lika bombastiska crescendon eller vackra melodier.

Klockspel, svulstiga synthmattor och horder av elektroniska ljudsoldater invaderar varenda vrå av Infinity. Det potentiellt enkla dränks i regnljud, dissonanser, sorgsna apokalyptiska körer och diverse experimentella element. Tyvärr känns det som ett konstant intro, och det är få gånger det riktigt lossnar. Mer som en moodboard än en faktisk produkt. Men ja, det är ett hyfsat vackert intro åtminstone.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA