x
Gesaffelstein: Münchenbryggeriet, Stockholm

Gesaffelstein, Münchenbryggeriet, Stockholm

Gesaffelstein: Münchenbryggeriet, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det låter som en astralkrasch. Som om ljud fångats med hjälp av satelliter från rymd lika gärna som havsbotten och som förvrängts till oigenkännlighet på vägen till en dator tillhörande Mike Lévy, som sin tur försiktigt eller aggressivt (antagligen både och) sedan låtit effekterna ackompanjeras av Mjölner-drivna trummaskiner. Det låter som stämningseffekter ur obskyra B-skräckfilmer. Det låter som en elektronisk orkester anställd för att tonsätta ett dystert och mörkt framtidskrig. Det låter som våld.

Kostymklädda Mike Lévy är i Münchenbryggeriet på Valborgsmässoafton för att hans alter ego är Gesaffelstein, och det alter egot innebär våldsam techno och en läggning som attraheras av mörka orkestrala tongångar. Ljuset runt honom och hans bås får Münchenbryggeriets scenområde, med luften ovanför honom inkluderad liksom taket, att se ut som en katakomberna inuti en kyrkas spira. Ljudet han släpper ifrån sig via diverse maskiner ger sken av att höra hemma i just en sådan plats också, åtminstone bitvis, i mellanpartier, när Gesaffelstein i vanliga fall skulle tänt en cigarett innan han låter helvetet braka loss. Inomhus låter han det dock bara bubbla medan han kollar ut över publiken, som om han super in deras energi, och väntar tills hans musiks lugnare partier ska sväljas av stenhårda trumslag.

Precis som på sitt senaste, genuint briljant komponerade, album Aleph är Gesaffelstein i livesammanhang en blandning av mörkt och ljust, tungt och lätt, hårt och mjukt. Volymen är ständigt hög, men dess dynamik guppar likt vågor från att mosa publiken till att sakta gunga dem in i en falsk säkerhet med lugnande toner som bokstavligen bryts samman till intet av rungande baskaggar och svårmodiga synthmelodier. Det är förbluffande enkelt på ett sätt, att det är sådana basala egenskaper som får publikmassan att tappa huvudet kollektivt och dansa okontrollerat, men samtidigt fantastiskt svårt att få det att gå ihop så effektivt som Gesaffelstein gör. Hans musik, den låter som våld, men den är mer befriande än den är farlig. Och den är vansinnigt effektiv i Stockholm denna kväll. 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA