x
Lily Allen: Sheezus

Lily Allen
Sheezus

Lily Allen: Sheezus

GAFFA

Album / Warner
Utgivning D. 2014.05.05
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Tidigare i år, möjligen sent 2013, började det pratas om att artisten bakom popsuccéerna Alright, Still från 2006 och It's Not Me, It's You från 2009 sakta var på väg att åter bege sig in i popvärlden. Kritiken som slängdes upp i bloggar och i halvdana musikkrönikor var smått hånfulla, en hel del direkt elaka och avvisande till ett försök att fortsätta på en finfin bana i princip enbart för att dagens popmusik påstods vara annorlunda från den som var populär fem år sedan. Och vissa ställde illa dolda retoriska frågor som kort och gott undrade "vem fan är hon idag, och var fan har hon ens varit?". Varpå Lily Allen, givetvis, svarade "jag gifte mig, skaffade två barn, skaffade mig en familj – vad har du gjort?".

Lily Allen är även idag sådär slappt vass i sitt sätt och sin kritiska lyrik som ytterst få andra popstjärnor varken verkar hantera, orka, eller vilja vara, men har denna gång valt att paketera sågningarna mot media och världens gång med svagare musik. Hennes ord tappar därför bett när de verkligen borde hugga hårdare, och musiken känns överlag på samma sätt; å ena sidan har mjukare låtar fått ta plats och visa upp den finkänsligare musikaliska sidan av henne, å andra sidan känns balansen aningen svajig och inte helt rätt inställd för att kunna hantera dessa varierade sidor av Lily Allen över ett helt album.

Sheezus är lättsam, för att Lily Allen är lättsam. Sheezus är rolig, för att Lily Allen är rolig. Sheezus är allvarlig, för att Lily Allen är allvarlig. Sheezus är laddad med satir och sarkasm och ironi, för att Lily Allen är en satiriskt lagd individ. Och Sheezus innehåller irriterade anmärkningar på folks tro om hennes bakgrund. Den svingar förbi känslorna Allen hade när hon gick igenom ett missfall, den petar på kändisskapets enerverande mönster och strukturer och på nättroll. Det tredje albumet Lily Allen skapat är inte särskilt olikt något hon gjort tidigare, och det är samtidigt inte exakt samma vara som hon gjort sig känd för att spela och skapa. Men det är inte heller en drastisk förändring bakåt eller framåt utan mer placerat centralt på ett spektrum mittemellan riktningarna. Det är ett album som har några fantastiskt fina toppar, låtar som låter och känns Lily Allen och ingen annan, men en hel del intetsägande popfabriksprodukter som hade kunnat skapas och sjungas och presenteras av precis vem som helst. 

Sheezus är ett album som inte slänger upp Lily Allen på den profetiska nivå som albumtiteln och titelspåret antyder att hon vill vara på, det når faktiskt inte ens särskilt högt upp på klättringen upp dit, men innehåller tillräckligt mycket ironiskt lagd pop signerad en säregen popstjärna för att ändå hålla sig över vattenytan för det mesta. Lily Allen har faktiskt själv sagt att hon med Sheezus bara är glad att hon fann något alls som liknande hennes artisteri överhuvudtaget, att albumet både föregåtts och antagligen efterföljs av betydligt bättre musik än vad som faktiskt finns här. Så, ta Sheezus för vad det är, för vad Lily Allen tycker att det är: en suck av lättnad för en artist som inte varit särskilt involverad med denna värld på fyra år, och ett försiktigt steg på vägen till någonting bättre för henne och för hennes fans. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA