x
Duck Sauce: Quack

Duck Sauce
Quack

Duck Sauce: Quack

GAFFA

Album / Fool's Gold
Utgivning D. 2014.04.15
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

De gör lite som de känner för, Armand Van Helden och A-Trak. Medan förra årets tveklöst största album inom dansmusik lade sin tid på att hylla den funk, soul, och electronica, som födde house-musiken väljer två av den dagens elektroniska dansmusikvärlds största och mest omtyckta att hylla det de kan bäst: klubbmusik. Eller, snarare: Armand Van Helden och A-Trak skapar med sitt skojprojekt Duck Sauce något de själva tycker är kul, något som känns lagom seriöst men inte alldeles för allvarligt, något som bara är roligt att spela och för folk att dansa till.

Deras album, som de självklart döpt till Quack och som självklart har en illustration på Mona Lisa med anknäbb som albumomslag, är därför ett hopkok av discodunk, av orkestrala strängar, av hackande och manipulerade gitarrer, av hiphop-samples och av ett ständigt pumpande trumslag. Och därför är Club Mix-versionen av albumet den enda som egentligen borde finnas tillgängligt då den visar upp, mer än någon annan version kan, exakt vad Duck Sauce egentligen handlar om och går ut på. Där är musiken klar i klubbversion, och spåren mer eller mindre går in i varandra på det sätt som A-Trak och Armand Van Helden ser till att de gör när de är ute i världen och DJ:ar. En annan presentation av projektet känns därför rätt överflödig.

Quack är, å andra sidan, inte överflödig alls. Den har inga särskilda element som känns onödiga eller som inte funkar över ett standardbeat på 128 BPM. Quack är ett genomgående snyggt, stiligt, stilistiskt praktfullt album rakt över sin tolv spår. Men det är också ett album vars snygghet nästan är en börda överlag för helheten; hur snyggt varje enskilt spår än må vara så behövs en högre mängd variation i ett betydligt högre tempo för att ett dansalbum på 56 minuter ska fungera som komplett enhet. Det är fullt förståeligt och rätt igenom logiskt att denna duo vill göra ett album som rullar på lika snyggt i iTunes som på Spotify och även på vinyl, ett som påminner om album som de i yngre dagar lyssnade på och inspirerades av.

Men dessa två vet bättre än de allra flesta att dagens musikklimat inte är dåtidens, knappt ens gårdagens, och har inte riktigt tagit hänsyn till det när de tagit steget från enorma singlar och hyllade EP:s till ett fullt album. Och fastän Quack är ett supersnyggt producerat och genuint engagerande album är det inte ett som håller fast vid en rakt igenom dess knappa timme av speltid. Quack är en bedrift och underhållande, men det är också ett album som skulle tjänat på att vara mer dynamiskt, mer explosivt, och mer direkt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA