x
Hamilton Leithauser: Black Hours

Hamilton Leithauser
Black Hours

Hamilton Leithauser: Black Hours

GAFFA

Album / Domino
Utgivning D. 2014.06.04
Recenserad av
Emil Viksell

The Walkmen gick i slutet på förra året ut med att de gör ett uppehåll, på obestämd framtid. Synd, det är ett synnerligen eminent band. Men det där med kreativt samarbete lyder ju under villkor som inte alltid går att kontrollera – ibland tar det bara stopp.

Bättre då att frontmannen Hamilton Leithauser solodebuterar. Tillsammans med ett gäng ur "indie"-gardet; medlemmar ur Fleet Foxes, Dirty Projectors, The Shins och Vampire Weekend har figurerat på ett eller annat sätt. Musikalisk headhunting at it's best alltså. Och, det blir inte heller någonting annat än fantastiskt. Leithauser har alltid haft en svajig men ändå förankrad röst. Tillsammans med musiken som doftar 50- och 60-tal ömsom croonar, ömsom skrålar, ömsom gnolar han sig genom fantastiska kompositioner. Riklig instrumentering med fina, lättflytande, detaljer ger ljudbilden vingar.

Self Pity (årets bästa låt?) har en gitarrslinga som vindlar upp till himlen. Fartigt studsande The Silent Orchestra, med xylofon och stråkar, skulle göra sig utmärkt i en visuellt och dramaturgiskt förfinad, samt tecknad, film. Och 11 O'Clock Friday Night är exakt vad den heter. Lägg där till inslag av storslagen dramatik, doo-wop samt klassisk indierock och du har en av detta årets bästa plattor – hittills.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA