x
Fucked Up: Glass Boys

Fucked Up
Glass Boys

Fucked Up: Glass Boys

GAFFA

Album / Matador
Utgivning D. 2014.06.04
Recenserad av
Emil Viksell

När Fucked Up följer upp den så hyllade "rockoperan" David Comes To Life (2011) görs det med en platta där ljudbilden är något stramare än på föregångaren. Med betoning på något, det är fortfarande samma gamla hardcorepunk med poppig inramning vi talar om.

Något mainstream-band blir ju Fucked Up givetvis aldrig. Damien Abrahams sång sätter stopp för en sådan inriktning. Han growlar sig fram i sedvanlig ordning, med sådan growl som är av den skrikande sorten, snarare än rasslande. I längden blir det smått frustrerande, Abrahams röst ligger som ett skikt över soundet, och ett visste djup i både sången och musiken hade inte skadat. Bandet har en viss förmåga att hamna i statiska tillstånd, något som också förstärks av deras fallenhet för långa låtar (väldigt opunkigt). Sådan problematik har visserligen alltid funnits och kastar inte alltför mycket skugga över det synnerligen melodiska röjet – tänk Refused möter The Ramones.

Bandet skapar hardcorepunk som når en publik bortom genren tack vare just fingertoppskänslan vad gäller poppiga inslag, kören i Glass Boys eller gitarrslingan i Paper The House är förträffliga exempel på detta. Och det är och har alltid varit omöjligt att värja sig mot deras blandform. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA