x
Sam Smith: Pacific, Bråvalla, Norrköping

Sam Smith, Pacific, Bråvalla, Norrköping

Sam Smith: Pacific, Bråvalla, Norrköping

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Sam Smith från London släppte sin debutplatta för bara en månad sedan och detta är hans första festivalspelning utanför de brittiska öarna. Det är dock ingen tvekan om att Norrköpingspubliken har sett fram emot den här konserten för tältet där han spelar är så fullt att många till och med står en bra bit ifrån tältet.

Det är soul i samma anda som den stora förebilden Amy Winehouse fast med Smiths starka falsett i förgrunden. Bandet är stort och tajt och även om de ser ut som att de kom direkt från ett veganfik vid Hornstull, så kan de sin soul och bär fram Smiths sånger utan att ta över. Men en trummis som sitter bakom en plexivägg är aldrig någonsin ett bra tecken och det blir svårt att hänga med i de lugnare låtarna när M.I.A. drar på festivalens tyngsta bas på scenen bakom oss.

Publiken fullkomligt älskar Sam och i flera låtar sjunger de högre än honom och man märker att han är rörd och smått chockad. Vi får höra flera gånger hur underbara vi är och det känns inte som det vanliga turnéfjäsket. Men trots detta kan jag inte hjälpa att känna att det här är riktigt tråkigt. Sam Smith sjunger som gud men det är inget som sticker ut. Det är en tillrättalagd proffssoul för Idol-generationen och hade han slängt in några uttjatade och sönderspelade Mariah Carey- eller Christine Aguilera-covers tror jag ingen hade reagerat överhuvudtaget.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA