x
Jake Bugg: Juno, Bråvalla, Norrköping

Jake Bugg, Juno, Bråvalla, Norrköping

Jake Bugg: Juno, Bråvalla, Norrköping

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Jake Bugg står med sin stålsträngade akustiska gitarr och har ett driv med högerhanden som skulle fått en ung Dylan att stråla av stolthet. Det är lite Jerry Reed blandat med indiepop och Jake har en stark röst som bärs fram av det frenetiska kompet.

Jake Bugg är bara 20 år men har redan släppt tre skivor. Han kommer från Nottingham England men sjunger som om han var uppvuxen i Nashville, Alabama eller Mississippi. Men det är uppenbart att han vill mer, att singer-songwriter inte är nog, Jake Bugg vill också vara Jimi Hendrix, Rolling Stones och Oasis. Och det är precis här som konserten tappar och bandet går vilse. Bugg hänger på sig en telecaster och kopplar på strömmen med ett par Rolling Stones-karikatyrer, det blir bredbent, saggigt och förbannat tråkigt. Det hjälper inte heller att bandet totalt saknar karisma och ibland ser riktigt uttråkade ut, Jake själv ser ut en vaxdocka, helt utan uttryck eller inlevelse. När han gör ett av sina många långa gitarrsolon blundar han och det är den största gesten vi får.

Det är uppenbart att det finns mycket talang här och att publiken gillar det som bjuds, men det är tråkigt att så många känner att det de gör inte räcker, att det måste vara mer, och att detta alltför så ofta landar i bredbenta, uttjatade och saggiga Oasis-utflykter. Släpp rocken Jack Bugg, vi tycker om dig precis som du är.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA