x
Mando Diao: Panorama, Bråvalla, Norrköping

Mando Diao, Panorama, Bråvalla, Norrköping

Mando Diao: Panorama, Bråvalla, Norrköping

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Den första riktiga vänstersvängen kom med Fröding-skivan 2012 och publiken var inte riktigt säker på vad som hände. Det var lite för lugnt, lite för högtravande och lite för udda för den solskensberusade festivalpubliken som kom och gick. Med årets 80-talsnostalgiska Aelita är svängen ännu större och med guldskor, overaller och pannband intar de återigen festivalen. Men det känns inte rätt nu heller, klockan är 21 en fredagkväll, publiken är berusad, kall och blöt efter en hel dags regn och Mando Diao kör i motvind.

Borlängebandet har med de senaste årens omvälvningar blivit mindre av ett band och mer av en Gustav och Björn-show och det märks mer än någonsin i år. Bandet är anonymt och göms bort på scenen medan de två huvudpersonerna promenerar fram och tillbaka i rampljuset. Vet inte om det är därför men man får en känsla av att låtarna aldrig kommer igång.

Kanske är det 80-talssyntharna, kanske är det den distans som det nya soundet skapar. Men för ett band som alltid känts nerviga och nära så finns det ett visst avstånd nu. Det känns som att de gömmer sig bakom sina isberg av plexiglas, 80-talskostymer och kalla synthljud. Det är viktigt att experimentera och ibland livsavgörande och ett band som Mando Diao kan nog aldrig stå still, men den här gången känns det som att de har tappat något på vägen. Det är kitschigt, omodernt och ibland faktiskt tråkigt.

Materialet blandas friskt, omgjorda klassiker varvas med nya discolåtar och toastaren Natty Dread gästar i två Caligola-låtar som funkar sådär. Bäst går det i omstöpta Mr Moon och Gloria som får till ett rejält sväng. Men då är det egentligen försent, många har redan tappat intresset och konserten har helt tappat fart.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA