x
Placebo: Luna, Bråvalla, Norrköping

Placebo, Luna, Bråvalla, Norrköping

Placebo: Luna, Bråvalla, Norrköping

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

20 år in i deras karriär och männen bakom Placebo befinner sig inte direkt där de vill vara. Bandet har i alla år befunnit sig på gränsen till ett stort genombrott men aldrig riktigt nått ända fram. När de nu ställer sig på en svensk scen igen är det som ett sexmannaband sent på kvällen inför en ganska liten publik. Det är uppenbart att arrangörerna sett Placebo som ett större band än vad det är, eller så är det kanske så att Bråvallas publik inte är den rätta. För med de tomma ytorna framför scenen och den kalla kvällen så känns Luna-scenen alldeles för stor och bandet väldigt avlägset. En mindre scen hade helt klart skapat en intimare och bättre miljö för både band och publik.

Men Brian Molko och Stefan Olsdal öser på medan de andra musikerna håller sig i skymundan och ger plats åt stjärnorna. Det är förvånansvärt hårt och vasst och den väggen av ljud som bandet bjuder på dödar tyvärr all tillstymmelse till nyans. Alla sex spelar så högt de kan och detaljer och melodier dödas effektivt av de tre gitarrerna, synthen, basen, trummorna och den förprogrammerade elektroniken. Vilket är synd för Placebos låtar har så mycket mer än vad publiken i Norrköping bjuds på. Dessutom betyder det att Molko får sjunga högre än vad han borde för att höras och hans röst blir bara ytterligare ett instrument i mängden. Detta gör att alla låtar har en tendens att låta likadant och hela spelningen blir till en enda lång Placebolåt.

Men kanske är det bara så att tiden har runnit ifrån Molko och Olsdal och Placebo redan har haft sin topp?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA