x
Jason Netherton: Extremity Retained: Notes From The Death Metal Underground

Jason Netherton
Extremity Retained: Notes From The Death Metal Underground

Jason Netherton: Extremity Retained: Notes From The Death Metal Underground

GAFFA

Bog / Handshake Inc.
Utgivning D. 2014.04.11
Recenserad av
Tomasz Swiesciak

Idag konsumerar vi musik på ett snabbare sätt. På gott och ont. Samtidigt som utbudet och möjligheten att upptäcka nya artister ligger några klick bort, görs detta på artisternas bekostnad. Lika enkelt som det är att hitta en hajpad artist, lika enkelt är det att avfärda denne efter några sekunder. Det går att romantisera det förflutna till en viss gräns. Även om jag tillhör generationen som skolkade från gympalektionen och istället hängde i lokala skivbutiken i jakt efter nästa obskyra artist eller chockerande omslag, likväl känner jag igen mig i dagens Bandcamp-generation. Musik är däremot inte menat att lyssnas på i 30-sekundersklipp.

Extremity Retained; Notes From The Death Metal Underground försöker att analysera den extrema scenen från begynnelsen till dagens strömmande format via en muntlig redogörelse. Jason Netherton har under tre år på vägarna som turnerande musiker i Misery Index träffat branschfolket, scenpersonligheterna, banden och fansen. Resultatet är en hängiven inblick i dödsmetalens första stapplande och lokala steg via fanzine -och tape tradingkulturen till ett globalt herravälde. Kontraproduktivt har detta lett till en urvattnad genre som redan vuxit ur sin andra livscykel. Till stor del kan skivbolagen urskuldras för detta då de signade varje band under genrens peak. Kapitaliseringen på dödsmetal är knappast en nyhet idag och teknologin har fört artisterna närmare konsumenten med mindre mystik som en direkt följd av detta.

Det mest imponerande med Nethertons kulturgärning är alla de källor han använder sig av. Visst, de största artisterna återkommer med sina redogörelser i var och varannat kapitel men författaren har ansträngt sig med att få med de bortglömda banden. Kapitlet All Death Is Local tar upp den sydamerikanska scenen och de minsta banden som endast släppte en demo. Som mest intressant blir det i redogörelsen för genren under kommunisttidens Europa och hur regeringen kontrollerade vilka dödsmetalband som fick spela efter en audition. Många var banden som lurade regeringen med att spela lagförd och accepterad musik, bara för att i nästa sekund kötta på med dödsmetal i den lokala puben. Jämförelsevis växte den chilenska scenen sig stark för att musik med engelsk text inte ansågs utgöra ett lika allvarligt hot mot Pinochets regim som inhemsk musik.

Extremity Retained; Notes From The Death Metal Underground är fullspäckad med fakta för nördarna; som att Edge Of Sanity söp bort enda råmixen av Unorthodox i Belgien 1992 och att den aldrig återfanns. Det är däremot när de gamla scenrävarna ställs mot dagens musikscen som man märker hur onyanserat det gnälls om att ungdomen är bortskämd och att dödsmetal bara är en simulerad brutalitet idag. Hur teatralisk var inte musiken under 80 -och 90-talet? Ironiskt nog är det journalisterna som får komma till tals som är de mest öppensinnade. 

Lita inte på någon som säger att det inte släppts bra dödsmetal på 20 år. Man får bara leta extra noggrant i det mediala bruset. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA