x
Angel Haze: Berns, Stockholm

Angel Haze, Berns, Stockholm

Angel Haze: Berns, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

(Arkivbild)

Det var tänkt att Dirty Gold, debutalbumet från Detroit-via-Brooklyn-rapparen Angel Haze, skulle släppas så snart det var klart någon gång i mitten av 2013. Det var tänkt att föranleda de festivalspelningar hon var inbokad på i Roskilde och Montreux, eller hos Lollapalooza, Way Out West, Reading och Leeds. Det var alltså tänkt att hennes stora debutår skulle vara 2013, att hennes omtyckta mixtapes Reservation och Classick samt EP:t döpt efter hennes adopterade hem New York skulle följas upp av debutalbumet som hon haft klart sedan tidigt förra året. Men, festivalsäsongen hann börja och ta slut, Angel Haze hann imponera från scen utan att använda sig av det materialet hon ville dela med sig av till världen, och när året höll på att ta slut fick hon själv till slut nog och läckte sitt album. Dirty Gold möttes med både god och ond kritik, men Angel Haze hade hållit sitt löfte: hennes album kom 2013, och nu var hon redo att ta sig ut i världen och berätta om sitt liv.

Den enda problematiken live är ett bestående sådant från hennes debutalbum och ligger i någonting som Angel Haze garanterat kommer att jobba med i sina nästkommande projekt och framtida album, något som på Dirty Gold på sina håll är färdigslipat och klart att byggas vidare på: en större mängd av de låtar som framförs denna regniga sommarkväll i Stockholm är skrivna i exakt samma format, med nära till hetsigt skrikrappande i verserna innan en lyftande och poppig refräng tar över i bakgrunden och Angel Haze under några sekunder agerar sin egen publikfriande högra hand. Ibland är det fantastiskt, när Angel kommer igång ordentligt och låtarna kräver att hon rappar i en närmast hejdlös fart, och ibland är det lite förutsägbart, när samma formel uppenbarar sig som standard för hur låtarna utformats. I de lugnare, musikaliskt tyngre och mer släpande låtarna, lyfts hennes förmåga för att skriva stilistiskt egna hiphop-spår fram och matchas utmärkt av hennes vokabulära begåvning samtidigt som det överskuggar hennes mer hetsiga och på sitt egna sätt alltjämt väldigt imponerande rappande. Men, de spåren är också direkta bromsklossar live, som sänker farten och intensiteten som matchas av publiken på ett nästan ovanligt livligt sätt, och på så sätt kanske inte är att föredra trots allt.

De små ojämnheter som syns under den knappa timme Angel Haze står på Berns scen är dock lätt att glömma, även om de onekligen påverkar helhetsintrycket på ett ofrånkomligt sätt i och med att de mer snarlika låtarna numera är gjutna i hennes repertoar. Men, framför allt annat är hennes passion för hiphop och rap, för sångskrivandet och liveframträdandet, oförnekligt och tydligt rakt igenom spelningen. Ytterst lite går att mäta sig med ett förkroppsligande av just den känslan i händerna på en artist med talang som bubblar över i låt efter låt, och just ikväll överväger det de brister som väger ner debutalbumet Dirty Gold en aning; mycket tack vare den enorma kärlek hon visar för sin publik, och den om möjligt ännu större mängd hon får tillbaka i kramar när hon rappar ifrån fotodiket och jubel ständigt när hon står på scen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA