x
Opeth: Pale Communion

Opeth
Pale Communion

Opeth: Pale Communion

GAFFA

Album / Roadrunner
Utgivning D. 2014.08.25
Recenserad av
Tomas Lundström

Knappt ett decennium efter experimentet Damnation tog Mikael Åkerfeldt och hans Opeth på sig proggkoftan på allvar i och med 2011 års Heritage. Ut åkte all death metal och istället gav man utrymme åt Åkerfeldts rena sång, ett mer försiktigt anslag och mer keyboards.

Den kostymen sitter bekvämt kvar på Pale Communion, Opeths nya platta, den elfte i ordningen. Det öppnande partiet på Eternal Rains Will Come kan ses som något av en programförklaring, där det knorras ordentligt i samspelet mellan gitarrerna och nya keyboardisten Joakim Svalbergs orgel. Låten försvinner sedan in i ett lugnare mer melankoliskt parti och på den vägen fortsätter Pale Communion.

Åkerfeldt har sagt att melodierna och då särskilt sångmelodierna får ta plats på Pale Communion och det är en tydlig ingrediens och Åkerfeldt är synnerligen stabil i sin sånginsats.

Pale Communion är precis som Heritage inte en platta som handlar om låtar, utan om ett känsloläge. Det är välspelat så det förslår, men några refränger är det inte tal om. Snarare är det olika partier som sätter sig, som avslutningen på River, skivans absoluta höjdpunkt. Bra så.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA