x
Seun Kuti & Egypt '80: Vanguard Festival, Köpenhamn

Seun Kuti & Egypt '80, Vanguard Festival, Köpenhamn

Seun Kuti & Egypt '80: Vanguard Festival, Köpenhamn

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

År 2014 blir det mer och mer vanligt att musikfestivaler som har någon sorts musikalisk nisch väljer att expandera lite för stort lite för snabbt; genom att plocka in populära band utanför just nischen riskerar festivalerna ofta att således urvattna det som gjort festivalen speciell från första början. En enklare, betydligt mer försiktig men ofta mer effektiv, expansionslösning är att gräva i rötterna kring nischen, se vad som går att plocka fram där som känns aktuellt och rätt för festivalen, vad som känns bäst att presentera för publiken. För rockfestivaler handlar det om den äldre skolans rockband, för de inriktade kring punk och metal är det ofta samma tänk men med hårdare musik, men för hiphop går det att gräva i all oändlighet åt alla håll, både inom genrens egna historia men också den musik som haft stor betydelse för de pionjärer som vände skivor och fann en livsstil i vad de skapade. 

En stor del av detta, som Vanguard Festival bokat in i form av en enda akt, är den rytmiskt drivna och således instrumentalt självklara släktingen till just mer instrumental hiphop som kallas för afrobeat, som i stort sett är en skapelse en gång i tiden rotad i huvudet på Fela Kuti. Evigt snurrande musik driven av slagverk och blås och bas, där nya stigar i musiken uppenbarar sig först långt in på de inslagna vägar som hans son Seun Kuti för in hans gamla band, numera hans sons band, Egypt 80 på. Nästa steg kommer alltjämt en handfull minuter in i de långa låtarna, ofta oväntat, ofta dolt i bakgrunden på något plötsligt och oerhört snyggt sätt, vare sig det handlar om en tonartshöjning i basgången eller gitarrer som går från entonigt spel till funkackord eller slagverkspartier som lyfter rytmen åt ett nytt och annat håll. När takten dras ner något är det istället blåsinstrumenten som tar mer plats som ledande i spektaklet, som lägger både de grundläggande melodierna och lägger sig ovanför allt med solomelodier, och när det inte är blås som driver musiken framåt är det istället gitarrerna som flyger iväg på bluesresor med riff och licks och solon.

Kraften i musiken Seun Kuti gör och Egypt 80 spelar med honom har sin kraft i upprepningen och uppbyggnaden, som ändå har sina goda och onda sidor; det är ändlöst kreativt att bygga lager på lager av sväng på alla instrument bandet har till sitt förfogande men utan farten är det också inte ovanligt att looparna fastnar och inte leder någonstans speciellt eller att resan de sakta åkt ut på visar sig inte ha någon slutgiltig destination. Så mycket av det Egypt 80 och Seun Kuti skapar tillsammans, väldigt mycket av det de spelar tillsammans på Vanguard, är så tydligt en produkt av afrobeat-musiken och dess medföljande rörelse, och det är ingenting de varken skäms för eller bemödar sig att dölja. Skönheten i deras musik finns i dess historia och dess utveckling framåt, dess friform och dess ständiga rörelse på scen, och i det avseendet är Seun Kuti & Egypt 80 underhållning på hög nivå att se och få ta del av. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA